Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra och berätta, jag diktade om mig sjelf, att jag var ett
troll, som bodde i en kula. Någon gång togo dikterna en
ännu vildare och grymmare fart; det roade mig att i inbillningen
genomgå allehanda barbariska sätt att afhända menniskor
lifvet. Jag brände menniskor lefvande, jag hängde
dem i galge, jag halshögg dem. Men dessa gräsliga fantasier
voro icke förenade med någon verklig elakhet, jag var tvärtom
ett mycket fromsint barn, men mitt nöje var att med inbillningen
försätta mig in i förhållanden, som afveko från det
vanliga lifvet på det mest skärande sätt. Ju mera förvånande
och förskräckande föremål jag kunde erhålla för den hungrande
inbillningskraften, desto större var nöjet.
Vilda djur sysselsatte mig mycket. Berättelser om lejon,
tigrar, leoparder, panterdjur, hyenor och stora ormar, krokodiler
och hajar i hafvet voro bland mina käraste nöjen. Jag
hyste en synnerlig längtan att få veta, hvilket bland vilddjuren
kunde anses vara det mest blodtörstiga och det farligaste för
menniskor. Denna smak för vilda djur har jag ännu qvar. Det
roar mig mycket att se ett menageri. Bland djurslägten, som
jag icke hade lärt mig anse ondsinta mot menniskor, var ett,
som intresserade mig mycket, nemligen elefanten, ty han var
så stor och dugtig.
Men jag hade äfven ett annat föremål, af hvilket min
fantasi njöt i ymnigt mått. Min far var född dalkarl i Elfdals
socken, som är en bland de längst bort belägna socknarna,
uppfyld af skog och ödsliga berg; min mor hade såsom
ogift vistats en längre tid i sina blifvande svärföräldrars hus
i Elfdals prestgård; min faster, som var en ständig medlem
af familjen i mitt barndomshem, var född och uppfödd deruppe
i Elfdalen; jag hade således godt tillfälle att få höra
tal och berättelser om Dalarnes landskap, dess natursköna
nejder, skogarne, bergen, de stora vattnen, elfven och Siljan.
Sådant slog an på inbillningskraften, och annat fans, som förstärkte
intrycket. Jag hörde talas om vilddjuren i Dalarnes
skogar, björnar och vargar, hvilka väl föreföllo mig något tarfliga
i jemförelse med mina lejon, tigrar m. m., men det gjorde
dock ett intryck, när t. ex. jag hörde berättas, att en varg
en gång hade ströfvat ända in på gårdstomten, der mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
