Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor spelare, ty kortleken var för mig en mycket kär leksak.
Men jag begagnade korten äfven på annat sätt än till spel.
Jag lade »patience». Min mor brukade ofta detta lilla nöje
såsom en hvila för tanken på aftonen efter en arbetsam dag.
Jag stod då gerna vid hennes sida och såg, huru hon lade
korten, och som jag var en liten läraktig gosse, lärde jag mig
flere »patiencer». Jag lägger patience ännu någon gång, men
från kortspel, som jag och skolkamraterna mycket idkade på
lediga stunder, är jag alldeles bortkommen.
En sak erinrar jag mig med stor tacksamhet mot Försynen,
ty saken är af ofantligt stor vigt. Jag hade såsom
barn och jag har i hela min lifstid haft en särdeles god helsa.
Och dermed synes mig vara på sitt eget sätt beskaffadt. Jag
hörde omtalas, huru min mor hade under några månaders tid
efter min födelse lidit af en envis sjuklighet, hvilken förmodligen
stod i något sammanhang med min ankomst till verlden.
Då jag nu äfven erinrar mig min faders långvariga sjuklighet,
som lade honom i grafven i hans halfva dagar, och jag äfven
minnes, huru min mor allt framgent var lidande af åtskillig
kronisk ohelsa, och jag på samma gång besinnar, att jag har
haft en särdeles stark kroppsbyggnad och var mina föräldrars
sistfödda barn, så vill det förfalla mig, såsom skulle jag i min
lekamliga sammansättning hafva tagit med mig mina föräldrars
bästa lifskrafter. Jag tänker, att naturens lagar kunna väl
vara sådana, att likasom barnet ärfver föräldrars sjukliga anlag,
så må det äfven kunna inträffa, att lifskraften, som skulle
vara sjuklighetens motvigt hos föräldrarne, kommer barnet till
godo, men faderns och moderns lif förkortas. Det synes mig,
såsom skulle detta förhållande gifva mig ökad anledning till
den djupaste föräldravördnad. Säkert är, att jag var ett friskt
barn af föräldrar, som med tiden blefvo sjukliga.
Den goda helsan stod i förening med en mycket stark
aptit, men den saken förhöll sig dock på sitt eget sätt. Jag
hade en viss förmåga att, så att säga, organisera min aptit.
Jag kunde äta likt en varg, men jag kunde också nöja mig
med ganska litet. Att spisa god mat var och är ännu för
mig mera ett nöje för ro skull än ett behof. Men detta nöje
har roat mig mycket, dock så, att jag haft den mycket nyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
