Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Senare delen af min barndom och början af ynglingaåldern, öfver hufvud betraktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smutsvattenbadet i diket bekom mig liksom regnvattenbadet under
takrännan mycket godt. Vintertiden brukade jag mycket »skrilla»,
d. v. s. att jag halkade mig fram på glanskisen i rännstenar
och diken, men verklig skridskoåkning förekom aldrig och ej
mycken kälkbackåkning. Sommartiden hade jag högtidsdagar,
när höskörden kördes in till ladugården och stallet och jag
fick leka i hö. Någon gång hände det, att Stenmanska familjen
företog en promenad till en skogbeväxt hage, som tillhörde
komministerbostället, och dagen tillbragtes i det gröna till
stor förnöjelse för mig och de andra gossarne. Voro åter
kamraterna till sammans någon mörk höst- eller vinterqväll,
togs kortleken fram. Vi spelade tok, vi spelade »rams», vi
spelade vira. Under sommaren var trädgården sjelfskrifven
lekplats, och leken bestod i att äta bär och frukt, hvarvid
magens förmåga anlitades i oändlighet, men bestod sina prof
rätt bra. Ett annat nöje, som var mig mycket kärt, var att
bada i det af stora stenar uppfylda vatten, som kallades
Jämmertunabäcken. Der fans godt tillfälle till duschbad, men
alls icke till simning, och jag kom aldrig att få lära mig simma.
– Ett periodiskt återkommande nöje var Köpings marknad,
särdeles att från den högt belägna kyrkogårdsvallen betrakta
den nedanför försiggående kreatursmarknaden. Marknadspenningar
hade jag ej mycket, blott mina kaffe- och sockerpenningar
samt litet dertill, såsom då jag fick utdelning i
konkursen. Den gången var jag en förmögen man, och jag
hushållade alltid mycket sparsamt, så att kassan skulle förslå
till en spektakelbiljett, i fall teatertrupp fans i staden, hvilket
var temligen vanligt under marknaden.
Allt detta erinrar jag mig såsom bevis, att huru begifven
jag var på böcker och att vara fundersam, var jag likväl icke
någon enstöring och hade ingen fallenhet att blifva en torr
pedant eller bokmal. Jag var en glad och lefnadslustig gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
