Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde mig dervid ej någon förebråelse att hemta åtskilliga
talesätt ur professor Lundvalls program vid promotionen 1830,
hvilken skrift jag hade läst med stor beundran för den
vältalighet jag der fann. Men till damerna talade jag, såsom
jag har nämt, med svenska verser, som en bland mina kamrater
hade förfärdigat åt mig. För öfrigt var, efter hvad jag
för visso tror, denna promotion den första, på hvilken svenska
språket begagnades. Atterbom, som var promotor, skref program
och höll tal, båda delarne på svenska, men jag föredrog
att begagna latinet, utom i damernas verser. Latinska språket
egnar sig särdeles väl för sådana tal som dessa, hvaremot jag
skulle känt mig alldeles värnlös, om jag skolat svarfva fraser
på svenska. Detta bevisar, att jag var oöfvad att hålla tal.
Men sant är, att det är svårt hålla komplimentstal på svenska
utan att blifva fadd och platt, men på latin dölja sig dessa
egenskaper under de klingande fraserna.
Efter promotionen följde fortsättning af disputationsarbetet;
i slutet af år 1839 utgaf jag andra och tredje afdelningen
och på våren 1840 det återstående, så att arbetet blef
färdigt. Besynnerligt nog företog sig filosofiska fakulteten att
gifva mig betyg, sedan blott tre afdelningar voro utgifna. Jag
hade icke begärt något betyg och ansåg mig ej kunna
framställa en sådan begäran förr, än arbetet var afslutadt.
Betyget var högre, än jag hade väntat; jag fick »cum laude»
(med beröm godkänd); jag hade aldrig förestält mig, att jag
skulle få mer än »approbatur» (godkänd). Ty det hade nu
börjat visa sig för mig sjelf, att jag, som hade varit en tidigt
utvecklad gosse, var, då jag nu skulle vara en ung man, något
barnslig. Det var lika som min utveckling hade stannat i
växten. Detta erfor jag nu, då jag skulle från det idkeliga
inhemtandet af kunskap öfvergå till att sjelf arbeta fram något
eget – från receptivitet till produktion. Men jag tänkte: jag
är helt ung; detta är mitt första försök; jag skall göra bättre
framdeles, jag må väl kunna mogna och växa till. Sedermera
efter flere års förlopp blef ett nytt akademiskt arbete öfver
samma ämne utgifvet af en bland mina unga vänner, Oscar
Edholm, och hans afhandling är säkerligen mycket mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
