Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känner sig sjelf försjunka till ett intet, han är en
högfärdig narr.
Vare detta sagdt om mitt sätt att i allmänhet fatta de
vetenskapliga studiernas begrepp. Jag skall nu erinra mig,
hvad jag gjorde eller försökte att göra under dessa åren på
1840-talet.
Det första var omarbetningen af min prisskrift i Svenska
akademien. Jag fann vid förnyad läsning af den redan
befintliga handskriften, att akademien hade rätt deruti, att
bristfälligheter funnos i stil och skrifsätt. Jag upptäckte, huru
klen jag var i svenska grammatikan, och jag tog af denna
upptäckt lärdom för framtiden. Akademiens anmärkningar i
sak, hvilka blefvo mig meddelade, tog jag äfven i akt, och jag
utvidgade mina studier med nya forskningar i riksarkivet.
Den omarbetade afhandlingen blef mycket bättre, än skriften
förut hade varit, men ojemn blef hon i alla fall. Vissa delar
äro ej illa tillliopakomna, men vissa andra stycken äro svaga.
Jag vidblifver min mening, att berömmet, som akademien
hade gifvit mig för mina forskningar i otryckta urkunder, var
och förblef blott till hälften förtjent. Men om jag hade
fördjupat mig i vidsträcktare forskningar, kunde det hafva händt
mig det samma, som har händt andra, hvilka varit lärdare än
jag, att jag hade drunknat i lärdomens haf, d. v. s. att
arbetet hade utgrenat sig så, att sammanhanget gått förloradt
och intet helt deraf blifvit. Det är en mycket vigtig sak, att
man rätt begränsar sitt ämne. Detta gjorde jag, men gjorde
det kanske med alltför snäfva gränser. Det vann jag likväl,
att skriften blef i rättan tid färdig, och jag tìck mitt pris.
När jag efter flere års förlopp genomläste denna skrift, såg
jag nog, hvad deruti är bristfälligt, men det hela läste jag
med nöje.
Sedan detta arbete var undangjordt år 1841, företog jag
mig åtskilligt smått och godt. Åtskilliga akademiska personer
hade förenat sig att utgifva en tidskrift, med namnet Frey,
och det blef mig erbjudet att få vara en medarbetare. Hans
Järta satte pennan i hand på mig, att jag skulle skrifva en
recension of ver de stycken af Fryxells historia, som handlade
om drottning Christina. Järta sade mig ungefärligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
