Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 PERSONLIGA MINNEN FRÅN ÜNIVERSITETSLTFVET.
Ty skämtet kläddes gerna i satirens drägt helt oförsynt. Det
fordrades, att mina umgängesvänner skulle »förstå raljeri».
Sådant förstånd bruka menniskor med godt hufvud hafva, men
hufvudet är icke alltid godt, och menniskor finnas äfven, hvilkas
förstånd är oklanderligt, men hvilka ändock icke hafva sinne
för skämtets oskyldiga lek. De hafva det lynnet, som fordrar,
att allvaret icke blott skall finnas - hvilket är en rättmätig
fordran - men äfven, att allvaret skall sitta utanpå, hvilket
icke vid alla tillfällen behöfves. Det var tur för mig, att så-
dana personer just icke mycket förekommo i min umgänges-
krets, och jag bemödade mig också att hafva ett visst anseende
till personen. När jag såg, att jag hade ömtåligt folk framför
mig, rättade jag talet derefter; jag kunde nog hafva plan och
beräkning, äfven när jag skämtade och log. Jag visste, hvilken
vigtig sak det är att »hålla tungan rätt i mun». Och dess-
utom - om jag skämtade med andra, så var det mig ett
nöje, när andra skämtade med mig. Den godlynta, harmlösa
»driften» var ömsesidig.
När jag räknar mina personliga minnen från denna tid,
framställer sig minnet af en man, med hvilken jag var i så
mycken beröring, att jag bör särskild t nämna hans namn.
Namnet var Christian Erik Fahlcrantz. Jag nämner honom
nu, emedan den personliga förbindelsen just hörer till den tid,
hvarom jag nu talar, 1840-talet. Förbindelsen berodde derpå,
att han var inspektor för den nation, hvars kurator jag tidt
emellan var.
Fahlcrantz var en i flere afseenden intressant person.
Han var teologie professor och renlärig teolog i den sven-
ska statskyrkans lärosystem, hvilket han omfattade med en
mycket stark öfvertygelse, som uttalades på det bestämdaste
sätt. Man skyllde honom för ofördragsamhet; verkliga för-
hållandet var, att när Fahlcrantz såg framför sig sådant, som
strid de mot hans öfvertygelse om sanning och rätt, om religion
och sedlighet, fälde han domen oblidkelig. Och såsom det,
som ondt är, ej kan skiljas från personen, som det onda gör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
