Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTMÖTESFUÅGAN 1844. 423
ning. Men tanken gick äíven mycket längre. Konung Christian
VIILs ende son, kronprinsen Fredrik - sedermera konung
Fredrik VII - var barnlös man; närmaste tronarfvingen efter
honom var konung Christian VHLs systerson, en prins af Hessen,
hvilken stod i begrepp att blifva förmäld med en rysk stor-
furstinna, en dotter af kejsar Nicolaus. Framtidens utsigt be-
bådade ett mägtigt inflytande från Ryssland, i hög grad vidrigt
för de danska patrioterna. Dessa riktade sina tankar till
Sveriges konungahus och tänkte sig en helt annan tronföljd
än den lagbestämda enligt Danmarks dåvarande statsförfatt-
ning. Någon utsigt att kunna i verkligheten utföra en sådan
tanke fans icke, någon bestämd plan var troligtvis icke vid
denna tiden uppgjord, men nog vände sig önskningar, känslor
och framtidsdrömmar i denna riktningen. Allt detta visste
konung Christian VIII ganska väl och hade således all anledning
att betrakta skandinavisterna med mycket oblida ögon. Och
härtill kom, att dessa samma patrioter, som svärmade för nor-
dens enhet och svuro ve och förbannelse öfver regeringens
ljumhet och svaghet mot tyskarne i Schleswig-Holstein, äfven
utgjorde ett »liberalt» parti, som syftade till det kungliga en-
väldets fall och införandet af en konstitutionell statsförfattning,
hvartill konung Christian V11I vid denna tid (1844) alls icke var
hugad. Så blef nu, äfven från denna sidan sedd, den skan-
dinavistiska rörelsen i Danmark inför konungens ögon en för-
argelig sak. Skandinavisterna voro bittra och ondsinta mot
konungen och hela hans regering. Det var ej annat än gan-
ska naturligt, att konungen i Danmark betraktade såsom en
ond och farlig sak, att det skandinavistiska partiet sökte för-
stärka sig med svenska sympatier. Derföre hatade han stu-
dentmötet.
Men konungen i Sverige? Han hade väl icke att frukta
något ondt? Icke egentligen, icke omedelbarligen. Men att
svenska allmänheten skulle, med början gjord på student-
mötena, med sina känslor och böjelser dragas in i den danska
partirörelsen, måste för konung Oscars ögon visa sig såsom en
vådlig sak. Men såsom denne konung dock ej hade skäl att
anse denna fara öfverhängande eller studenternas punschpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
