Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 3. Nationalmuseum fullbordat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antyddes både förut och efteråt. Men ingen kunde neka till att Scholander var
självskriven tronföljare. Nyström avgick i juli 1868 - han var då 75 år
gammal - och avled på nyårsafton samma år.
En kraftnatur hade han varit, och mycket olika hade han blivit bedömd.
Redan hans brev under studieåren i utlandet vittna om, att han inte tillhörde
dussinarten bland människor. Han visar sig såväl då som under sin verksamhet
i hemlandet livfull och vaken, uppriktig mot sina vänner, hetsig i känslor, orädd, ivrig att taga parti.
Hemma blev han till stor nytta men ansåg sin förmåga som arkitekt oanvänd, blev småningom mera tjänsteman än skapande konstnär, var alltid en pådrivande och ordnande kraft. I alla företag till konstlivets höjande och till konstnärernas nytta var han med, i regeln en av dem, som drogo lasset.
Att han kunde vara envis och oresonlig är uppenbart, och att han kunde dabba sig framgår av hans åtgörande i Nationalmusei byggnadsfråga - ordet lättsinnig, som Södermark fäller om Nyström, var där fullt på sin plats.
Inom akademien hade han ett levnadskraftigt motparti, som ej sparade på skvaller och förtal. Själv var han ej heller hänsynsfull, åtminstone ej mot medtävlare. Men när han
bevittnade kryperiet och det rådande kotterisystemet, så är det förklarligt nog, att han höll tyglarna strama, då han kommit till makten. Att han under 40 år "despotiskt" styrde akademien är en åsikt, som Dardel ej var ensam om. Men tadlarna kunde varken förneka
hans viljekraft, hans arbetsförmåga eller hans administrativa skicklighet. Scholander
- ej uteslutande tacksam mot den man, som drivit honom in på arkitektbanan -
var alltid imponerad av hans starka personlighet.
I ett brev, skrivet det sista år, Nyström upplevde, skildrar Scholander honom
som "den vänsälle patriarken, sammanboende inom en hydda med den gamle
björnen, som ej varit att leka med och om vilken den, som likt mig känt honom
nära, kan vittna att han hade ett gammaldags trofast hjärta, en skärpa i lynnet,
Scholander.
Teckning av J. Höckert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
