Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 6. Scholander opponent och konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupaste motvilja sättas i spetsen för ett företag, vars omöjlighet och oriktiga
beskaffenhet man klart inser, utan att någon lyssnar till protesterna av unga
men kloka råd och att sedan få dela skammen av att det omöjliga störtat
samman? - - - Vet tit., huru det för en man kännes att sedan under hela sitt liv
skamsen stjäla undan alla möjliga timmar för att, bredvid de tvungna men
hedrande göromålen, pyssla med det man varken lärt eller anser sig kunna och
dock måste göra för att tillfredsställa sin trånad och kunna försörja sig och de
sina? Vet tit., huru det känns att med kärlek till konsten och förstånd om, huru
hon och hennes tillbedjare böra gestalta sig, leva i ett land, där ingen konst
finnes och ej annat intresse än att dricka punsch och toddy, röka cigarr och
prata strunt; eller att se, huru allt göres för att locka in ungdom på en bana,
vilken efter mer eller mindre väl avslutade studier icke bjuder på någon
fortsättning uppåt, utan i alla kända fall bär utföre igen, så snart fäderneslandet
får makt med sina konstnärer i hemmet? Kan tit. föreställa sig vad det fordras
för art av tåga i lynnet för att ändå hålla modet friskt och ej såsom Kettil
Okristen gå in i högen och giva sig själv och alla andra hin hårde i våld?"
Scholander hade många av de egenskaper, som bryta väg för en man: andlig
och lekamlig styrka och friskhet, tilltagsenhet och seghet. Hans mest
iögonenfallande egenskaper voro dessutom en stark pliktkänsla, ett robust temperament,
ett ytterst livligt, impulsivt lynne, som kunde göra honom nyckfull och ombytlig
i sina tycken, slutligen en outslitlig arbetskraft och en ständigt rörlig fantasi, ett
.aldrig tröttat behov att ge sina idéer konstnärlig form.
"Vanligt folk", skrev Onkel Adam till honom 1878, "äro planslipade, men
du har fått tusentals fasetter, som avspegla ljuset i alla skiftningar av färg
och glans."
Långt förut hade Gunnar Wennerberg om honom yttrat, att "mannen har vida mera snille och passion än de övriga artisterna och dilettanterna tillsammans".1 Detta sades, då frågan om
Nationalmuseets organisation debatterades och då utomstående trodde att såväl Wennerberg som Scholander efterfikade chefsplatsen. Det visade sig, att Wennerberg ej hyste obetingat förtroende till sin gode vän. Han yttrar i det nyssnämnda brevet: "Visst har han både muntligen och skriftligen sagt mig angenäma saker, men - - -. Det säkra är, att han som vän vore den kraftigaste och som fiende den farligaste."
1 Brev till Arsenius våren 1864.
Scholander. Österlånggatan i gamla tider. Fantasibild.
Pennteckning efter akvarell 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
