Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har den unge Ansgar haft frestelser av detta slag?
Vi veta det icke. Säkert var det en lycka, att han så
tidigt blivit förd till klostret. Livet utanför hade ingen
starkare lockelse, han visste så litet om dess härlighet. Och
mötet med den bortgångna modern hade tidigt riktat
hans blick mot den eviga världen. Snart var han helt
upptagen av kampen mot det egna jaget. I Corbie hade
han ställts inför Kolumbas hårda botregel. Kuvandet av
all jordisk åtrå blev hans klart fattade mål. En andra
vision hade ytterligare inpräglat, att livets mening låg på
andra sidan. Så »blev världen död för honom och han för
världen».
Från tidiga klosterår hade Ansgar sett iriska pilgrimer Benediktincn
gästa Corbie. De kommo i grupper över Quentovik och pa irernas
väe-Centula (S:t Ricquier). Deras mål var Luxeuil, Reichenau,
Tours, S:t Gallen eller Bobbio. Gärna rastade de i
Adal-hards kloster, där livet var format efter deras eget ideal.
För munkarna i Corbie var Erins ö de heligas hemvist,
Patrik hade en hedersplats i deras festkalender. Dessa
irer hade så mycket att ge — religiöst och kulturellt. Med
någon skygghet hade den unge Ansgar gett akt på de
långväga främlingarna. De sågo så underliga ut. De hade
långt, böljande hår och målade ögonbryn, de buro alltid en
läderränsel för reliker och skrivplån.105 De voro än talföra,
än ordkarga och de syntes så litet. Helst dvaldes de i
skrip-toriet eller sökte de sig som eremiter ut i klosterskogarna,
där den stora tystnaden rådde (»silere in silvis»). Ansgars
undran byttes snart i gripenhet inför deras religiösa allvar
och stränga askes. Förlossning från syndens bojor och
trånad efter den himmelska världen var det centrala i deras
fromhet, det blev också för Ansgar huvudsaken. Han
hade samma fjärrlängtan. Irernas fromhetsväg blev hans
väg. »Han började täras av gudomligt hjärteve», säger
8 — 30195. H. Wijkmark: Svensk Kyrkohistoria. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
