Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rimbert — så heter det också om Gallus, Kolumbas
älsk-lingslärjunge.
Troligen kände Ansgar »vandringsprästerna från
Lux-euil».106 De voro vanligen irer och hade sina landsmäns
heliga oro. De skyndade från by till by med sin
förkunnelse — »vandringsdriften hade blivit deras natur»,
säger Wahlafrid. Strabo. Ansgar var som en av dem, en
»peregrinus pro Christo». Rimbert berättar flerstädes om
hans ihålliga längtan till missionsfältet. Som de iriska
vandringsbiskoparna (episcopi vagantes) höll han stadigt
fast vid munklivet. Han var »apostolus foris, monachus
intus», apostel utåt, munk i själen, skriver mäster Adam.
»Han hade det verksamma och det betraktande livets
vingar», säger Rimbert. I klostret hade Ansgar fostrats
till en askesens man, livet igenom förblev han den stränge
asketen. Irernas kärlek till det kontemplativa livet hade
han också — han levde i bönens värld, »han sökte stundom
ensamheten för att öva sig själv i gudlig betraktelse».
Liksom den helige Gallus djupt inne i vildskogen byggt
sig en »cella»107, hade Ansgar utanför Bremen »uppfört en
lämplig liten hydda som han kallade stilla plats och vän
till sorgen. Här uppehöll han sig med några få vänner och
bodde för sig själv, så ofta han kunde få frihet från predikan
och kyrkliga plikter och slippa bli störd av hedningarna.»
Askes och bot höra samman. Från ungdomen kände
Ansgar det poenitentiale, den botregel, som går under
Kolumbas namn. I Corbie var detta poenitentiale en
gyllene bok. »Den sanna boten», heter det här, »består
i att icke göra något, som kräver bot, och i att begråta det
onda man gjort.» Tårarnas gåva skattades högt av
medeltidens fromma. Får man tro Radbert, hade Adalhard
den gåvan. Än mera brodern Wala — »bönpallen
genom-dränktes av hans ymniga tårar».108 Och om Ansgar heter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
