Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midtfält af vare sig fyr-, sex- eller åttkantig form. Dessa äro utförda i
omsorgsfullt snickeriarbete med målning. (Gripsholm, Tynnelsö.)
Ornamentiken bibehåller från den föregående stilperioden, gotiken, ett antal
motiv, som emellertid hufvudsakligen komma till användning inom den kyrkliga
arkitekturen. Ett sådant är det i kyrkfönstren förekommande rosverket
(Stockholms slott, Vadstena), på sitt sätt äfven de nedsänkta blinderingar i form af kors,
cirklar, sköldar m. m., hvarmed murytor plägade dekoreras. Äfven den
målade väggornering, som hufvudsakligen består af öfver hela ytan jämnt
fördeladt rankverk, måste anses vara af medeltida ursprung (Gripsholm). Huru
länge de gotiska formerna emellertid kvarlefde, därom vittna stuckdekorationerna
i Katarina Jagellonikas grafkapell i Uppsala, hvilka jämte likartade dylika i
Uppsala slott, utförda på 1580—90-talen af tyska konsthandtverkare, till hela sin
karaktär erinra om gotiken. — Bland renässansornamenten utgöres en grupp af
de från antiken ursprungligen hämtade bladornamenten, som visserligen å de
bibehållna minnesmärkena äro fåtaligt representerade. Det är här det långstjälkiga
akantusbladet, i dess inom nordvästra Tyskland öfliga form, det s. k.
aldegrever-ornamentet, som i främsta rummet bör uppmärksammas (Vadstena), men äfven
andra uppfattningar af akantusmotivet förekomma förbundna med
figurframställningar och vaser (Kalmar).
Det mest omtyckta prydnadselementet är dock kartuschen i de mest
växlande former, med dess uppböjda och rullade, ut- och invikna eller genomstuckna
flikar, erinrande om det finare beslagssmidet. Till denna grupp sällar sig närmast
den heraldiska orneringen, inskrifttaflorna, hvilka med så stor förkärlek användas
och som så nära sammanhänga med den stegrade personlighetskänslan.
Ett renässansdrag är äfven användningen af i inläggning utförda
perspektiviska motiv: grupper af geometriska figurer, en schematisk arkitektur (Kalmar).
Härtill komma äfven »moriskerna», dessa från den orientaliska metallornamentiken
hämtade orneringar, som i Tyskland blefvo kända genom Peter Flötners
(eller Wyssenbachs) stick. Här i Norden användas de dels utförda i
intarsiateknik, dels med stor förkärlek såsom måladt ornament, måhända på grund af
den lätthet, med hvilken de kunna lämpas för upprepningsmönster medelst s. k.
schablon.
Någon skarpt utpräglad nationell karaktär utmärker helt naturligt icke denna
tidiga svenska renässans, då de här verksamma konstnärerna till en mycket stor
del voro utlänningar. Det är endast genom valet mellan de olika möjligheterna,
genom att visa sig föredraga den eller den konstnärliga detaljformen, som en
nationell konstsmak och känsla får uttryck. Byggherrens personliga smak och
ekonomiska omständigheter hafva säkerligen härvid varit i hög grad bestämmande.
Af stort intresse äro de arbeten, som utförts af svenska arbetare (t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
