Svensk byggnadskonst 1530-1760 / 59 (1904) Author: Gustaf Henrik Vilhelm Upmark - Tema: Architecture and Construction Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till den forna riksgränsen och var mer än en gång utsatt för fientliga öfverfall.
I Ätradalen funnos redan på 1300-talet tvenne fästen, Kinnaholm (1306) och
Opensten (1362—1366); härtill kom såsom ett tredje Torpa, anlagdt vid slutet af
1400-talet af dåvarande ägaren, riksrådet Arvid Knutsson.

Byggnaden erhöll sin plats på en liten konstgjord holme af regelbunden
rektangulär form invid stranden af sjön Asunden och omgafs sålunda från början
af vatten på alla sidor samt förenades förmodligen genom en vindbrygga med
land. Huset var ursprungligen helt litet, blott omkring 18 meter långt, och
innehöll jämte källarvåningen blott en mellan- och en öfvervåning. Hufvudingången
torde hafva varit belägen åt sjösidan. Denna äldre byggning hade sin plats
midt på den terrasslika holmen.

Kring midten af 1500-talet undergår det gamla stenhuset en ombyggnad.
Det förlänges till ungefär sin dubbla längd, och en fjärde våning tillkommer,
hvarjämte åt landsidan uppföres ett massivt fasadtorn, i hvilket en ny bredare och
efter tidens uppfattning bekvämare trappa förlägges. Dessa arbeten äro klumpiga
och konstlösa; materialet är gråsten i oregelbundna block samt tegel, alltsammans
öfverdraget med grof kalkputs. En ännu bevarad stentafla, som sannolikt haft
sin plats öfver hufvudingången, visar familjerna Stenbocks och Leijonhufvuds vapen
samt däröfver följande inskrift och årtal:

GUSTAF OLSON	FRW BIRGITTA
RIDDER TIL TORPA	ERIKS DOTTER
1550.

Man torde ej misstaga sig, om man antager, att detta årtal betecknar
tidpunkten för medeltidshusets utvidgning, liksom att namnen tyda på byggherren
och hans fru. Herr Gustaf Olsson var en ansedd man, sonson till den förste
byggherren, och hans hustru var syster till Margareta Leijonhufvud. Torpaparets
dotter var den unga och täcka Katarina Stenbock, som 1552 blef Gustaf Vasas
tredje gemål. Det var alltså ett högförnämt sällskap, som kring 1500-talets midt
rörde sig i de skumma salarna på Torpa eller lustvandrade i dess sköna
omgifningar vid Åsundens löfskogsprydda stränder.

Sjuttio år senare ägde åter byggnadsarbeten rum, både i det yttre och det
inre. Den stora hufvudportalen till trapptornet (se plansch) bär nämligen årtalet 1620
med familjerna Stenbocks och Brahes vapen och de dåvarande ägarnes initialer:
H(err)G(ustaf) S(tenbock) F(ru) B(eata) M(aria) B(rahe). Portalen är ett tungt och
klumpigt arbete, utfördt i kalksten, troligen af någon bygdekonstnär.
Dörröppningen med den där ofvan befintliga uppsatstaflan med vapensköldarna, infattas
af ett slags stora voluter, och det hela liknar därför närmast de samtida
trappgaflarna. Kan man lita på Dahlbergs teckning i Sueciaverket, så har byggnaden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>