Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det ståtliga grafmonumentet öfver riksrådet Erik Fleming († 1679) och hans
båda gemåler (se plansch).
Väggepitafiet, den för perioden mest karakteristiska formen, framträder här
i sin mest monumentala gestalt. Den eljest på väggen upphängda, med ramverk
omgifna taflan, är här förvandlad till en fullständig väggbeklädnad, erinrande om
en antik tempelfasad, uppdelad medelst joniska pilastrar. Dessa pilastrar resa
sig från ett högt sockelparti och uppbära ett entablement, som krönes af en
lågspetsig fronton. Mot denna blanksvarta arkitektoniska stomme afsätta sig i hvit
marmor de skulpturala partierna, pilastrarnas baser och kapitäl, frisens
vapensköldar och löfverksslingor samt mellan pilastrarna de hädangångnas bilder — här
ej längre liggande eller sittande helfigurer, utan bröstbilder, i midten riksrådet och
på sidorna om honom hans båda gemåler Maria Eleonora Soop och Kristina Cruus.
De sistnämndas byster bäras af sväfvande genier; tvenne dylika hålla äfven upptill
den hädangångnes anvapen, det flemingska och det bååtska. Monumentet
flankeras af två i sandsten utförda kolossalstatyer framställande tron och rättvisan.
Midtpartiets öfre och nedre afdelning upptages af det långa, på konstrikaste
romarspråk affattade äreminnet öfver den döde, författadt af den lärde
uppsalaprofessorn Johannes Schefferus, som också försett inskriften med sin signatur. Det
hela bildar med sin enkla, stränga hållning en utpräglad motsats till barockprakten
i det ofvan skildrade Bielkenstjernamonumentet. Materialbehandlingen och den
allmänna karaktären hänvisa på den nederländska konsten under 1600-talets
senare del. Den konstnärlige upphofsmannen är också nederländaren Nicolas Millich,
en lärjunge af Rombout Verhülst, hvilken utfört monumenten öfver Reuter i
Amsterdam och öfver Tromp i Delft. Han hade 1669 i augusti anländt till Sverige och
arbetade här i änkedrottningens tjänst, hufvudsakligen på Drottningholm, till 1676,
då han återvände till Antwerpen för att fullborda mottagna beställningar. Till
Sverige återkom han sedermera 1683 och vistades här till 1687. Hans signatur:
Invenit. et. Fecit. NICOL. MILLICH. S. R. M. Sculptor. är anbragt å
monumentet. Af åtskilliga skäl synes framgå, att detta varit färdigt redan före Erik
Flemings död: hans dödsdatum har ej blifvit ifylldt i inskriften, hvilken för öfrigt
måste hafva varit skrifven före hans död, enär Schefferus, författaren, dog 26 mars
och Fleming 19 april 1679. Huruvida monumentet utfördes redan under Millichs
första vistelse i Sverige, före 1676, eller efter hans afresa, i Antwerpen, måste
ännu lämnas oafgjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
