Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms slott.
Stockholms slott, som till sina äldsta delar var jämnårigt med staden eller
måhända äldre än denna och afsedt till försvar af mälarinloppet, utgjordes vid
medeltidens slut af en oregelbunden massa murlängor, torn och hus, som höjde
sig på nordöstra krönet af stadsholmen och bildade knäppet i den ring af
befästningar, som följde dess stränder. Norra och östra sidorna torde då ha höjt sig
direkt ur Norrström och blickade ut öfver betydligt bredare vattenytor än nu,
omgifna af skogbekrönta åsar och holmar. Redan då grupperade sig de
olika byggnaderna och tornen kring de tre gårdarna, den stora borggården i
norr, omgifven af »östra, norra och västra muren», lilla borggården i sydväst,
omsluten af »gamla slottet» samt Smedjegården i sydost. Öfver det hela höjde
sig från lilla borggården det stora, bestyckade hufvudtornet »Kärnan», senare efter
sin takprydnad kalladt »Tre Kronor».
En eldsvåda, som härjade slottet 1525, gaf uppslag till de om- och
tillbyggnadsarbeten, som omedelbart härefter påbörjades af konung Gustaf Vasa
och sedermera fortsattes af hans söner, särskildt Johan III, och som efter hand
åt den gamla medeltidsborgen gåfvo den pittoreska och stämningsfulla gestalt, i
hvilken vi lära känna den genom afbildningar, hufvudsakligen från tiden omkring
1600-talets midt.
För den unga stormakten Sverige blef dock det gamla, bofälliga slottet för
trångt och oansenligt; flera om- och tillbyggnadsplaner uppgjordes. Jean de la
Vallée utarbetade på 1650-talet ett ganska utförligt och förtjänstfullt förslag till
ombyggnad af det hela, ett förslag som, ehuru godkändt, dock till följd af Karl
X Gustafs död stannade blott på papperet. Officiella berättelser från åren 1663,
1675 (den senare af Nikodemus Tessin d. ä.) och 1680 skildra det gamla slottets
tillstånd i de dystraste färger, och 1686 inlämnar öfverståthållaren ett memorial
härom till konungen.
En genomgripande reparation var sålunda nödvändig, och enligt tidens
klassicistiska uppfattning var man mest böjd för en fullständig nybyggnad. För
det måleriska behaget i de gamla byggnaderna hade man ej sinne; »von schlechter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
