Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
SVENSKA GESTALTER
Som dessa båda strofer är hela dikten utan
bilder, adjektiv eller någon sorts utsmyckning.
Själfva ordföljden afviker sannolikt blott obetydligt
från dagens språkbruk. Men hur gripande blir icke
intrycket genom denna fullständiga enkelhet. Man
tycker sig höra stämman, som hviskar dessa rader
för sig själf, stämman hos en ensam kvinna med
blicken mot rymden och händerna tryckta mot
bröstet.
Ännu mäktigare, fast alltid visst ej så klockrent,
yttrade sig fru Nordenflychts klagan öfver Fabricii
död. 1 poemen öfver Tideman talade tacksamhet
och svärmisk ungdomssaknad, i dikterna öfver
Fabricius sorgen hos en mognad kvinna, från hvilken
den ryckts, med hvilken hon ägt lifvets hela
gemensamhet, det delade brödets och bekymrets, den
delade glädjens och hvilans. Den diktsamling, hon
under den för oss lindrigt löjliga titeln: »Den
sörjande turturdufvan» helgade Fabricii minne, är i
själfva verket vår diktkonsts första absoluta jaglyrik.
Med vördnad håller man i sin hand det tunna häftet,
som inleder så mycken för oss oumbärlig svensk
poesi.
Temat, som varieras i hela diktföljden, är klarast
uttryckt i följande, såsom ett Händelskt adagio
klingande rader:
Min lefnads lust är skuren af,
och döden är min längtan,
till dig, du mörka, tysta graf
står all min trängtan.
Men andra ställen i dessa dikter röja, att en
»lust» dock står gråterskan åter — tårarnas vällust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
