Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU NORDENFLYCHT
53
Ater börjar jag min lust,
men en lust bemängd med galla
heter det i ett af de vemodigaste griftkvädena, och
i ett annat:
Låta tårar strömlikt falla
är den enda ro jag har.
Detta smärtans fråsseri fullständigar diktcykelns
nya och moderna tycke. Fru Nordenflycht förirrar
sig i sin sorg såsom i ett droppstenshvalf, hvilkets
dunkla kyla på en gång lockar och isar — smärtan
är en utmärkelse, hvilkens noblesse oblige lyfter
henne högt öfver trossen af kalla själar, hvilka, såsom
hon själf uttrycker det i sin diktboks företal, »ej äro
födda med slika hjärtan och så öfverflödig ömheb;.
I allt talar en ny tid. Man har jämfört »Den
sörjande turturdufvans sånger» med Youngs berömda
»Nattankar», skrifna ungefär samtidigt och äfven de
ingifna af dödens allvar och genombäfvade af suset
öfver nyss tillskottade grafvar. Men den engelske
prästmannens betraktelser vid makas och barns
dödsbäddar växa upp till en stor, dyster världsbild med
mäktiga, men långdragna deklamationer öfver
himmel och jord. »Den sörjande turturdufvans» enkla
sånger bringa snarare i tankarna några andra dikter
från tiden, den store schweizerläkaren Hallers
berömda sånger vid sina båda fruars Marianne Wyss
och Elisabeth Buchers frånfälle.
Haller var liksom fru Nordenflycht en
öfver-gångstids barn och märkt af dess andliga
brustenhet. I hans ungdoms tankedikter af stark, men
tung flykt uppkastas samma tvifvel som i fru Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
