Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU NORDENFLYCHT
57
mer han icke mer. Hon har väntat honom i dagar
och veckor i allt mer förstelnad sorg. Men denna
afton har allt brustit löst igen, och hon biktar sig
med den fåfängt betvingade lidelsens hela
uppriktighet och sofistik. I en slutlig uppgörelse strömma
orden fram från ett hjärta, icke längre ungt, men
just därför dubbelt drabbadt af den sista
besvikenheten.
Dock, denna heroid hade ännu en litterär
hållning. Högst når fru Nordenflycht alltjämt, då hon
icke bryr sig om någon poetisk omklädnad. Det
finns bland dessa dikter öfver hennes kärlek till
Fischerström en, som godt kunde vara ett verkligt
bref, afsändt från en kvinna, som instinktivt, utan
hörd bekännelse, blott af ett nytt uttryck i den mans
ansikte, som hon älskar, upptäckt, att han vändt
sitt hjärta till en annan.
Hvad har jag sett? Hvad gruflig plåga?
Hvad nya ämnen för mitt kval?
Hvad olja på min olyckslåga?
Hvad öde för mitt hjärtas val?
De ögon, som af ömhet brunnit,
som ha mitt lif, min död i sig,
ha nyss af sorg och saknad runnit,
för hvem? Ack, för en ann än mig.
Mig skulle hopen svartsjuk kalla,
och ge mitt kval förhatligt namn.
Jag kan dock utan köld och galla
en skönhet se uti hans famn.
Men se det dyra hjärta delas,
sen jag en gång dess ömhet vann,
en grad för mig i känsla felas,
är hvad jag icke bära kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
