Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
SVENSKA GESTALTER
Åter är det talspråkets fullkomliga enkelhet, som
oändligt griper, den nakna känslan.
Till sist skall här erinras om fru Nordenflychts
mest berömda dikt, »Öfver en Hyacinth». Den är
icke blott det stillaste och vackraste slutordet öfver
hennes sista, lifskräfvande lidelse, men det vemodiga
epitafiet öfver allt hon känt, lidit och hoppats, öfver
all hennes sorg och oro. Hyacinten har kommit,
mars’ blomma, förnyelsens symbol, löftesblomman,
hvilkens doft är lik den första kyssen af vårens
svala anda. Inför hyacinten blir den lärda Uranie
åter »herdinnan i Norden», endast betänkt på att
värna och vårda. Så länge vårblomman står i
lökglaset på den soliga fönsterposten i »Lugnet»,
smyger med doften mot Uranies vilja och förstånd ännu
alltjämt dåraktigt hopp till hennes hjärta. Men då
den blommat ut, är allt förbi. Där Hedvig
Charlotta står i aftonskuggan och ett ögonblick håller
den vissna blomman i sin hand, innan hon bär bort
den, är det som hon med den vägde sitt och all
kärleks öde. Hvad båta strid, hopp, vård? Samma
»grymma förvandlings lag» lyda örterna på marken
och känslorna i ett hjärta. Den klagande rösten
hviskar stilla:
Men skall jag på en blomma klandra,
det veka väsen klaga an,
dess öde är att sig förandra,
hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfalna.
Jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna,
det måste vara som det är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
