Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
land — jag förbigår en ren öfversättare som Düben
— Trievvald, hvilken efterbildat, öfversatt och
bearbetat Horatius och Boileau och med gammaldags
krafttag särskildt tuktat tillfällighetslitteraturens
skriblerer. Triewald var den förste i seklet,
hvilken, bestämdt och medvetet, i Sverige företrädde
den franska klassicitetens konstlära och dess
artistiska kraf på poetiskt allvar och fulländning.. Det
är inga starka beröringspunkter mellan den för bred
komik lagda föregångaren och den framför allt
moraliskt känslige efterföljaren. Men Gyllenborg har
arbetat efter samma klassiska modeller samt också
fullföljt Triewalds försök att med satirens gissel
drifva ur Apollotemplet alla dessa poetiska
schackrare, som från krogen sände till trycket »prål
till kistelocken» eller föga attiskt salt till
bröllops-taffeln, tillfällighetsdiktare, hvilkas verser utan
sanning, utan rykt i språket voro i födseln dömda till
omslag kring »peppar och såpa». Gyllenborg har
inalles i Tankebyggarordens båda publikationer
»Våra Försök» och »Vitterhetsarbeten, utgifna af ett
samhälle i Stockholm» offentliggjort tio satirer. Den
tidigaste af dessa, som finnes i Våra Försöks första
del, är blott en kort skiss. Med skämtsam
själf-ironi låter Gyllenborg där sin vän Nils utlägga, hur
tokigt det är att slå sig på att skrifva vers. Poesi
inbringar hvarken mynt eller ära, hvarken rang eller
könets gunst:
Ej med ditt kvicka vett en enda Björn förnöjes,
uti gillstugan mest sitt rum Poeter få,
den aldraskönsta vers ej friar derifrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
