Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYGDENS SÅNGARE
75
och anläggning så olika verk. Pedanteriets frostiga
anda har isat dem alla.
Gyllenborg blef gammal och betraktades såsom
en patriark från en förgången ålder. Egendomligt
nog vardt han själf allt belåtnare med tillvaron,
en gammal, förströdd, mild vis, i hvilkens ansikte
och ord man icke längre kunde hitta ett spår af
»världsföraktare». Några verkligt rörande och i sin
senhöststillhet förtjusande små dikter gifva uttryck
åt en lycklig ålderdoms blida värdighet och
sinnesfrid. Den åldrande skalden blef lik ett af dessa
stilla, knotiga gamla träd, som funnos på hans egna
familjegårdar och i hvilkas skugga han gärna gjorde
sina sista decenniers pastorala vandringar. Han
liknade en af de gamla lindarna vid Skenäs,
Wenn-garn eller Brandhammar, som tryggt läto årstiderna
komma och gå, nöjd att njuta solen eller regnet
af den dag, som var.
Gustaf Fredrik Gyllenborg dog 1808.
II.
Efter att hafva försökt sig i en del smärre
dikter af olika slag och gammaldags hållning fann
den unge Gyllenborg i satiren det första uttrycket
för sin personlighet, sitt reflekterande lynne och
sin ungdomliga moraliska hänförelse.
Som satirdiktare efter antika och nyklassiska
mönster har Gyllenborg blott en föregångare i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
