Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYGDENS SÅNGARE
79
farbroder, La Bruyères karaktärer och den Svenska
Argus, som föresväfvat den unge sedecensorn, när
han tecknar dessa silhuetter ur dagens
sällskaps-och umgängeslif. Men porträttistens pensel är dock
skäligen torr och skämtet tungt och ansträngdt, blott
enstaka gånger når Gyllenborg upp till verklig bredd
och saft. Hur förträfflig i stil, hur karakteristisk
som eko af en gammal borgarfrus orakelspråk öfver
sin »tass kaffe» är t. ex. ej följande klagan öfver
de unga flickornas fördärf:
Jag kan förarga mig på våra unga snärter,
de flacka på Visite, Bal, Bållhus och Concerter,
de läsa bok på bok och kunna dock till slut,
ej koka sig en bit, ej väfva sig en klut.
Hur tiden skiftar sig! jag kan min Farmor minnas,
ej någon världslig bok hos henne skulle finnas,
sit hushåld skjötte hon, och veckan förr’n hon dog
hon sina psalmer sjöng och sina pigor slog. —
Då mådde folcket väl, fastän de läste minder,
en kysker rådnad sågs på flickans blyga kinder;
nu sen hon franska vet och på claveret lär,
ser hon så fräcker ut och bara fladder är.
Så skulle fru Lenngrens Tante Agneta i sinom
tid tala.
Själfständiga som dessa äro de nya satirerna
i Vitterhetsarbetena. Den komiska, stundom allt
annat än välvilliga generalmönstring Gyllenborg gör
i »Satiren öfver mina vänner» är naturligtvis en ren
verklighetsstudie, men teckningen af den oläglige
kamraten, som på gatan förföljer skalden med sitt
ohejdade munväder, erinrar om Horatii skildring
af den efterhängsne pratmakare, som ansätter honom
på Via Sacra (Sat. I. 9), och den komiska fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
