Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
SVENSKA GESTALTER
ung och personlig känsla. Näppeligen har någon
sjuttonhundrata!sdiktare skrifvit en kärleksduo af så
klockren innerlighet och så ljus hänryckning som
den i fjärde sången af Atis och Camilla. Det är
Atis’ stora förklaring.
Jag känner mig ej själf, jag känner blott Camilla,
jag letar efter dig i allt hvad jag begär.
Mitt väsen är förtjust, det idel kärlek är,
och Camillas af strålande ömhet fyllda gensvar:
Om blott jag ägde makt att göra Atis’ lycka,
din lycka skulle bli den eld som mig förtär.
Jag ville vara Gud att fylla ditt begär.
Ej någon önskan mer blef då i din förmåga.
Din sällhet skulle bli så evig som min låga.
Det är af sådana rader man förstår, hvarför
gamla herrar och damer af tidens dock så föga
svärmiska släkt ännu på ålderdomen kunde få tårar
i ögonen, när de mindes Atis och Camilla. Deras
ungdoms vackraste drömmeri klingade i rader som
dessa.
De redan anförda ställena ur Atis och Camilla
intyga till fyllest språkets och versbehandlingens för
sin tid fullkomligt nya, äfven för vår tid
mönstergilla lätthet och välklang. Creutz’ stora musikaliska
begåfning röjer sig öfverallt i denna vers med sin
smältande melodibildning. Men en grundlig
estetisk utdaning framför allt i den antika poesien gaf
formningen af hans alexandriner på samma gång
det klassiska mejseldragets sköna åskådlighet. Ännu
på gamla dagar, när Creutz blef väld till kansler
vid Uppsala universitet, höll han ett tal på klingande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
