Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredmans epistlar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
SVENSKA GESTALTER
moni mellan uppsåt och resultat, aldrig ansträngning
och beräkning, alltid en dikt, hvilken skapar såsom
för sagans gamla trollformel: bord, duka dig! Och
bordet blef dukadt med vinlöf och väppling, med
skogsbär och drufvor och med vin i gröna glas!
Hundra år hafva gått sedan Fredmans epistlar
utkommo — det första hundratalet, som för den
poetiska ryktbarheten, har det sagts, också är det
farligaste. Stockholm har sedan den tiden helt
förändrats. Den ursprungligt gammaldags sträfva och
råbarkade staden, som under Gustaf III fick en
viss maskeradprägel af yr och gallisk residensköping,
har sedan dess förvandlats till en modern storstad,
hvilkens första storhetstecken är uppkomlingens
otacksamhet mot de gamla traditionerna.
Människorna och deras glädje hafva förvandlats med
staden. Den lätta gustavianska vinstämningen har
efterträdts af vårt århundrades borgerligt
sällskapssentimentala punschstämning. Denna är igen i sin
tur på väg att alldeles flykta för yankeeålderns
internationella, kallhetsiga whiskystämning. Men hvar
det finns kvar ett spår af stockholmsk klassicitet,
där lefver ännu Bellman. Han lefver med hela
staden inom broarna och de speglande och
svallande vattnen, Holmias hjärta, i Stadsgården och
vid slussarna och i alla de trakter rundt om
Stockholm, där stämningen ännu fått behålla sin
ursprunglighet och sin älskvärdhet. Men äfven om allt detta
på ytan skulle fördärfvas af vandalerna, skulle
Fredmansdikten ändock lefva, ty den är vuxen upp ur
det sist föränderliga af allt här i världen, ur själfva
marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>