Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf och den engelska prinsessan Elisabeth; 1611 avgick han i en ny
mission till London av diplomatisk karaktär. Vid sidan om de
offentliga uppdragen hade han då av hertig Johan av Östergötland ombetts
att införskaffa en slags hovorkester och jämväl någon yngling av god
börd, som kunde »bene saltare et dimicare», en kommission, som på
sitt sätt antyder, hurusom förbindelserna mellan de två länderna vid
denna tid ej voro alltför livliga.1 Under de följande åren var Spens ett
slags flygande sändebud, som dök upp än i London, än i Edinburgh,
än i Köpenhamn och än i Stockholm. I december 1613 utnämndes han
emellertid officiellt till svenskt sändebud i London (resident »ad
placi-tum», 1622 på livstid; efter 1626 benämnes han legat), där han i denna
egenskap tämligen regelbundet tjänstgjorde under de följande fem åren.
Han intog både härunder och senare den med Hills verksamhet
överensstämmande dubbelställningen av på en gång svensk och engelsk
förtroendeman. Han höll Gustav Adolf regelbundet underkunnig om
viktigare politiska händelser i England, men skickades ofta till
Stockholm eller det svenska högkvarteret i den engelske konungens ärenden
(1627 anlände han exempelvis till Dirschau för att till Gustav Adolf
överlämna Strumpebandsordens insignier). Under åren 1624—29
vistades han annars mestadels i London. Han dog i Stockholm 1633.
Drottning Kristinas förmyndareregering utskickade vid ett par
tillfällen ambassadörer till det engelska hovet (t. ex. friherre Johan
Oxenstierna 1634 och friherre Johan Skytte 1634—35). Någon
stadigvarande diplomatisk representation förekom emellertid icke, och de
tillfälliga beskickningarne voro ej alltför talrika. En förändring
härut-innan inträdde i och med 1650-talet, då Sverige så gott som ständigt
höll ett sändebud i den engelska huvudstaden. Sedan det engelska
inbördeskrigets stormar lagt sig och Cromwell satt sig fast i sadeln, kan
man inom engelsk utrikespolitik spåra en bestämd orientering mot
Sverige. Detta närmande mellan de båda länderna, bottnande i
gemen
’ Thomas A. Fischer: The Scots in Sweden, p. 95.
3
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
