Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
don. Han upprätthöll befattningen till år 1736. Hans ministertid
utmärkte sig för ett i det stora hela gott och vänskapligt förhållande
mellan de båda makterna. De viktiga förhandlingar, som denna tid
pågingo (om fredssluten och om Sveriges anslutning till den
hanno-verska alliansen) sköttes emellertid huvudsakligen i Stockholm genom
de dit utsända engelska ambassadörerna Carteret och Finch.
Sparre gifte sig med Gyllenborgs styvdotter, Elizabeth Derith, och
invecklade sig härigenom i samma olyckliga förbindelser med den
engelska oppositionen, som bragte sådan ofärd över hans företrädare.
Från år 1734, ungefär samtidigt med den omläggning av Sveriges
utrikespolitik, som betecknas av Arvid Horns fall, antogo dessa
förbindelser sådana former, att den engelska regeringen vid flera tillfällen
gav uttryck åt sitt missnöje. Missnöjet gick dock aldrig så långt, att
någon begäran om hans rapell framställdes, utan Sparre hemkallades
på egen begäran två år senare.
Under sin följande karriär framträdde han som en utpräglad
anhängare av hattpartiet; en svensk historieskrivare (Malmström) har
karaktäriserat honom såsom »en ränklysten, nitisk och hätsk partiman,
med mera mod och framfusighet än omdöme och besinning». Det är
ej utan, att dessa hans egenskaper kunna avläsas även ur hans
verksamhet som svensk minister i London. Han råkade sålunda i häftig
konflikt med den dåvarande pastorn i svenska församlingen, den
sedermera så bekante mössledaren Jakob Serenius; den svenska kyrkan
förvarar ännu åtskilliga dokument från denna konflikt, vilka utvisa,
att stridens vågor gingo lika högt inom den lilla svenska församlingen
i London som någonsin senare vid riksdagarne i Stockholm.
Under de följande åren förde den svenska beskickningen en tynande
tillvaro tack vare den åtstramning i de officiella förbindelserna med
England, som utmärkte hattpartiets regim hemma i Sverige. Efter
Sparres rapell dröjde det ända till 1741, innan en ny svensk minister
utnämndes. Karl Magnus Wasenberg befordrades då till sändebud
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
