Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rykten voro vid denna tid i omlopp, att Canning skulle avgå från
utrikesministerposten, och Adlerberg skriver i anledning härav helt
naivt: »För mig personligen skulle det vara en stor förlust, om han bleve
avlägsnad. Såsom ett bevis på det förtroende han visar mig — och Ni
torde ha förstått att jag strävat att göra bruk av det — vill jag nämna,
att han nyligen inbjöd mig till middag. Detta är mycket ovanligt, ty
statssekreteraren håller endast två ceremoniella middagar om året för
corps diplomatique, men aldrig någon familjemiddag............ Måtte jag
aldrig få att göra med någon annan än honom. Han är i grund och
botten en medgörlig karl och i alla avseenden aktningsvärd. »L
Dokumentet hamnade i Cannings egen portfölj, och det bör ej förvåna, om
det, liksom det nyss citerade, beredde honom ett visst nöje.
Ej heller bör det förvåna, att Adlerberg redan följande år lämnade
London. Hans efterträdare blev den kände vitterlekaren Karl Gustaf
Brinkman, tidigare svensk minister i Berlin, där han förvärvat sig en
stor popularitet vid hovet och i litterära kretsar. Han torde ha haft
det betydligt svårare att finna sig till rätta i den diplomatiska och
politiska miljö, dit han försattes genom sin utnämning till svensk
minister i London och som var så helt olika den, han med saknad lämnat
vid sin rapell från Berlin. Man skulle också kunna sätta ifråga,
huruvida valet var det allra lämpligaste. Den älskvärde, men pratsjuke
och en smula fåfänge Brinkman (M:me de Stael liknar honom elakt vid
en »sjuk papegoja») var ej en man för de svåra uppgifter, som vid denna
tid ålågo den svenska diplomatien i London. Han kvarstannade också
endast en kort tid på posten och var redan 1810 tillbaka i Sverige.
Med revolutionen i Sverige och det därefter följande tronföljarvalet,
som insatte en fransk marskalk såsom arvtagare till Sveriges tron, följde
en fullständig förändring i de förhållanden, under vilka den svenska
diplomatien i London hade att arbeta. Båda dessa händelser
betraktades i England med utpräglad misstro. Man hade funnit Gustav IV Adolf
1 Joscelyne Bagot: Canning and his friends I: 244.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
