- Project Runeberg -  Sverige i England /
52

(1923) [MARC] With: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer än besvärlig i det diplomatiska umgänget, men man var också
fullt medveten om att så länge han satt på tronen, skulle Sverige i varje
fall ej ansluta sig till Napoleon. Karl Johan var däremot en ny och
tillsvidare oberäknelig faktor, vars planer man hade anledning att
betrakta med misstro på grund av hans föregåenden. Denna misstro
gav endast så småningom vika, men Sveriges anslutning till den stora
anti-napoleonska koalitionen blev dock här till sist det avgörande ordet.

Under dessa övergångsår voro de diplomatiska förbindelserna
officiellt avbrutna. F. d. ministern von Rehausen fick emellertid år 1810
i uppdrag att i hemlighet underhålla »en för bägge länderna nyttig
gemenskap», ett uppdrag, som han också fullgjorde. Är 1812
återkallades han officiellt till den post, som han lämnat år 1807. Han tillträdde
denna gång befattningen med bättre utsikter att kunna arbeta i
samförstånd med de styrande i Stockholm, och hans verksamhet i London
under de viktiga fredsförhandlingarna i Wien har också förskaffat
honom ett varmt erkännande. Planerna på Norges förening med
Sverige hade visserligen förberetts av greve Magnus Bj örnstj erna under
en ambassad till England år 1812, men förtjänsten av deras lyckliga
fullföljande i den mån på England ankom, synes huvudsakligen vara
Rehausens.

Under hans ministertid lotsades den svenska diplomatien in i det
lugnvatten, där den med korta avbrott allt sedermera seglat fram.
Avträdandet av våra trans-baltiska och trans-bottniska besittningar
eliminerade de flesta av de utrikespolitiska problem, som tidigare
sysselsatt vår diplomati. Vår intressesfär blev begränsad, vårt ansvar mindre.
Samtidigt begränsades givetvis de uppgifter, som ålågo den svenska
beskickningen i London. Under det följande århundrandet förekommo
inga sådana kriser, som utmärkte de orosfyllda åren 1792—1815, och
vi kunna därför mera kortfattat behandla den tid, som återstår oss att
skildra.

Rehausen kvarstannade i London till 1818. En betydlig
förmögen

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 4 00:54:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengland/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free