Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnésällskapet i London. B. Daydon Jackson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde han honom säga till James Sherard (1666—1737, en yngre broder
till den avlidne William), som var på ett tillfälligt besök i Oxford: »Det
är han, som ställer till oreda i hela botaniken.» Dillenius tog emellertid
Linné på en promenad runt trädgården men behöll hela tiden sitt
föraktfulla uppträdande och kom alltsom oftast med små, ovänliga
anmärkningar. Linné lät sig emellertid icke bekomma utan stannade i
staden tre dagar, fast han knappast lyckades få se flera växter. Då
ingen förändring kunde märkas i Dillenius’ uppförande och Linnés
kassa började bli medtagen, beslöt han bege sig av på hemvägen. Som
han var alldeles okunnig i engelskan, bad han Dillenius att låta sin
tjänare beställa en skjuts åt honom, som kunde föra honom nästa dag
till London, och att låta denne betala skjutspengarna till kusken i hans
närvaro. »Så kunde jag icke tiga längre», berättar Linné, »utan bad
som den enda ynnest jag önskade av honom, att han skulle förklara,
varför han ansåg, att Linné ställt till oreda i hela botaniken.» Dillenius
nekade härtill, men Linné släppte honom inte, utan frågade, »varför han
nu var så butter, när han förut varit så gladlynt». »Kom hit och se»,
sade Dillenius plötsligt, varpå han visade upp de tidiga arken av Linnés
»Genera plantarum», vilka Gronovius sänt till Dillenius från
Amsterdam, författaren ovetande. På nästan varje sida stod teckneLN B (nota
bene), och på Linnés förfrågan, vad detta betydde, svarade han: »Det
finnes i denna bok många lika felaktiga genera som de med N B märkta.»
Linné förnekade detta, men förklarade samtidigt, att om så verkligen
vore förhållandet, skulle han med nöje rätta felen. I stället för att
framdraga gamla argument för och emot, började de bägge tvistande
examinera växter, för att låta undersökningen avgöra mellan dem, och de
blevo snart eniga om, att Linnés påståenden överensstämde med
naturen men icke med äldre författares uppgifter. Då Dillenius sålunda fick
klart för sig, att »Genera plantarum » icke var skrivet mot honom, blev
följden den, att Linné måste låta sin reskamrat fara ensam, medan han
själv stannade en hel månad i Oxford. »Allt sedan voro vi ej från var -
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
