Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnésällskapet i London. B. Daydon Jackson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra näppeligen två timmar all den tid jag var i Oxford, och då jag
äntligen bortreste, släppte han mig med tårar, kyssandes, sedan han
tillförene tillbudit Linné att leva och dö med sig, som professionens lön
vore tillräckelig för bägge.» Vid Linnés avresa gav han honom ett
exemplar av »Hortus clthamensis», en redogörelse i två foliovolymer
över de sällsynta växterna i James Sherards trädgård i Eltham, Kent,
skrivna av Dillenius och illustrerade med stora etsningar, utförda av
författaren. Han gav honom också alla de levande växter, som han
önskade medtaga till Cliffords trädgård.
Efter sin återkomst till London önskade Linné på samma sätt
förskaffa sig växter från Chelseaträdgården och uppsökte därför Miller,
som emellertid först höll sig undan, så att det drog ut till aftonen, innan
han träffade honom. Miller var emellertid då i gott lynne och gick villigt
in på Linnés begäran. Dessa bägge händelser visa det utomordentliga
inflytande, som Linné utövade på de personer, med vilka han kom i
beröring. Under hela sitt liv var han i stånd att tack vare sin vinnande
personlighet genomdriva sina syften och förskaffa sig trofasta vänner.
Engelsmännen lyckades han i allmänhet vinna, såsom han själv
berättar, med undantag av dr. Mortimer. Han nämner bland andra den
framstående blomstermålaren G. D. Ehret, John Martyn, professor i
botanik i Cambridge, den ivrige naturforskaren och köpmannen Peter
Col-linson, som senare lyckades förvärva för Linnés räkning Patrick
Brow-nes väst-indiska herbarium och med vilken Linné stod i brevväxling
ända till Collinsons död 1768.
Åtminstone tvenne av de inånga kända anekdoterna om Linné
anknyta till den store svenske naturforskarens besök i England. Det
berättas, att Linné på Putney Heath blev så gripen vid åsynen av det
praktfullt blommande gultörnet, att han sjönk på knä framför det i
hänryckning. I sina oavslutade reseskisser, Iter ad exteros (Utländska
resor), omtalar Linné utan någon särskild entusiasm den vackra anblick,
som denna växt erbjuder i närheten av Hamburg. På grund av den
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
