Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
censuren heter det: „Vår öfvertygelse härom är, att alt det
goda, som tryckfriheten medför, hela dess kraftfulla
inflytande på statens och mänsklighetens utbildning icke
allenast tillintetgöres af hvarje censuruppsikt, utan ock med
densamma hvarje spår af yttrandefrihet är utplånadt, huru
liberala och upplysta grundsatser vid det censurerande
tvånget än må vara rådande."
Med tillförsikt och mod tillämpade Arvidsson i hela
sin publicistiska värksamhet de frisinnade åsikter han
sålunda uttalade. I förträffliga ledande artiklar yttrade han
sig angående samhällsfrågor af flerehanda slag och
särskildt af nationalekonomisk art. Sådana voro: „Huru kan
spannmålsbrist i ett land förebyggas?", „Kan ett land i
utbyte emot sina varor emottaga en annan stats
numerärer i sedlar; och i hvilket förhållande står den
utländska sedelstocken till landets handel?", „Om kronans rätt
till skattehemman", „Om Finlands landthandel", „Om
skråinrättningar och näringsfrihet”.
Arvidsson var en varm anhängare af den romantiska
skolan i Sverige och en god vän till dess koryféer, de s. k.
fosforisterna. Också stämde hans lynne väl öfverens med
den skarpt kriticerande riktning inom literaturen, som de
inslogo. Af egen art och förut i tidningsliteraturen okänd
var emellertid den hvassa personalkritik, som Arvidsson
utöfvade öfver vårt ämbetsmannastånd i en rad af s. k.
„Recensioner", hämtade ur protokollen vid våra
ämbetsvärk. Den första så beskaffade recensionen angår ,
„Protokoller och handlingar, rörande protonotarie tjänstens
återbesättande i Kejserl. Åbo hofrätt år 1819″. Betecknande
nog har den till motto följande ord, tagna ur 1774 års
tryckfrihetsförordning: „Bör det anses lofgifvet att skrifva
och trycka, uti hvad skrifart det kan vara författadt,
angående Collegiers och Embetsmäns göromål?″. I en
inledning säges, att „emedan en embetsmans kall i och för sig
är offentligt, emedan hvarje domareåtgärd är en handling
inför allmänheten och måste ingripa i det helas gång
genom bestämmandet af hvarje enskilds öde, så måste äfven
hvarje ämbetsutöfning, af hvad namn den vara må,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
