Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra större högtider, deras uppkomst, seder och bruk av Arvid Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhärliga fädrens bragder. Det är en fest till firande av ljuset och
växtkraften, och den är därför förlagd till årets längsta och ljusaste
dag, då alla skogar, ängar och fält grönska och blomstra. Det är ej
den kyrkliga bemärkelsedagen, Johannes döparens födelsedag, som
gjort midsommar till vad den är, utan det är urgamla hedniska
föreställningar, som helt sätta sin prägel på den. Folktrons andeväsen äro
ute på färd i midsommarnattens halvljus. Näcken är den kvällen
särskilt farlig. Högarna lyftas upp, under det att trollen fira sin
midsommarfest. De unga flickorna gå till ett vägskäl och plocka örter av
nio slag, vilka de lägga under huvudkudden. Om de då hava tur,
skola de i drömmen få se sin tillkommande. Källornas vatten är
särskilt hälsobringande den kvällen, och till mera berömda källor färdas
man då i stora skaror för att dricka bot för krämpor av skilda slag.
Källorna klädas med ris och lövruskor och man reser en majstång.
Många av oss hava kanske fäst sig vid ordet majstång och tyckt
det vara egendomligt, att det betecknar en stång, som reses den 23
juni. Dagen synes strida mot namnet. Men maj betyder en kvist med
gröna löv och maja betyder pryda med gröna kvistar. Ordet är i denna
betydelse utbrett över hela västra Europa, och det finnes redan i
medeltidslatinet. Det är antagligt, att detta ord maj ursprungligen är
detsamma som månadsnamnet maj. På kontinenten brukade man fira en
fest på våren, som liknar vår midsommarfest, och den förlädes ofta till
första maj. Det är ingen tillfällighet, att många av de folkbruk och
de folkfester, där majen spelar en roll, samlat sig på våren, och det
finnes all anledning att tro, att livsgrenen maj erhållit namn av
vårmånaden maj. När allt spirar och gror, då behöver man bättre än
eljest hjälp av de övernaturliga krafter, som låta allting växa och
skjuta skott, och dessa krafter bo i majgrenen. En majstång kan alltså
resas även vid andra tillfällen än vid midsommar, och på vissa håll i
vårt land, särskilt i Dalarna, resas också majstänger vid bröllopsfester.
Man kan också t. ex. säga, att den krans, som sättes upp, då takstolen
rests på ett nybyggt hus, är en »maj». »Majen» är alltså en symbol för
en lyckobringande och skyddande kraft och den har sin motsvarighet
i vårdträdet, som finnes på många gamla gårdar. Det är resterna av
en gammal trädkult, som vi ha i dessa bruk.
I midsommarfesten lever säkert en gammal hednisk sommarfest
kvar, som föga berörts av kyrkliga bruk, hur mycket den än i övrigt
har blivit omgestaltad. Den gamla religiösa innebörden av festen var
säkerligen den, att makterna skulle befrämja grödan, och då måste
festen läggas före skörden, vid en tid, då vårsäden går i ax. Att festen
förlagts till den 23 juni beror på, att den är årets längsta dag, då naturen
står i sin fagraste prakt, som inbjuder till att maja med blommor och
grönt. Så har midsommarfesten vunnit en fast ställning i
folkmedvetandet och är en av de få folkhögtider, som än lever kvar med
oförminskad kraft. Midsommarfesten är ett exempel på en fest, som firas
av gammal vana, och vilkens innebörd man glömt bort. Hur många
av dem, som tråda dansen omkring majstången, hava nu reda på,
varför majstången rests och innebörden i ordet maj?
Liksom midsommarfesten markerar det ljusa halvårets mittpunkt,
så markeras den mörka och kalla vinterns mitt av vinterfesten, julen.
Julen är med sina tindrande ljus, sitt julträd och sina julgåvor,
vår vackraste och för oss mest betydelsefullaste fest. Den firas nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
