Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra vattenfall och kraftverk av Nils Ekwall - Den nya lagen om arv av Åke Holmbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje del av vårt land, och en rationell utnyttjning av denna viktiga
naturtillgång, som skall spätta oss i stånd att i fredligt värv hävda vår
ställning i konkurrensen mellan nationerna.
Men än mera. Teknikens snabba frammarsch varslar redan om
den tid, då banden mellan olika länder skola knytas fastare och i mera
påtaglig form genom kraftledningar för internationellt kraftutbyte. Redan
levereras elektrisk energi från vattenfallen i Lagan över Öresund till
vårt södra grannland, och redan ha jätteprojekt om kraftöverföring i
största skala från Norge och Sverige till Danmark och Nordtyskland
diskuterats. Schweiz, södra Europas vattenkraftcentral och landet, där
det politiska samarbetet mellan nationerna dryttas, sänder årligen
betydande energimängder till sina grannländer Italien, Österrike, Frankrike
och Tyskland och bildar sålunda även på detta sätt en knutpunkt för
internationell samverkan. Våra efterkommande skola säkerligen få
uppleva den dag, då de norska och svenska kraftnäten via Nordtyskland
förbundits med Sydeuropas, och då de vita kolen i våra älvar förändrat
den gamla satsen därhän att »ljuset kommer från Norden».
Nils Ekwall.
, Den nya lagen om arv. —r::
Det sedan ett tiotal år pågående aTbetet för genomförande av en
ny ärvdabalk ledde redan 1924 till ett första resultat genom antagandet
av den nya förmynderskapslagstiftningen. I år ha därefter antagits
nya arvsregler. Reglerna i fråga, vilka till största delen innehållas i
lagen den 8 juni 1928 om arv och som träda i kraft den 1 januari 1929,
ersätta lagbestämmelser, vilka till övervägande delen stått kvar sedan
1734 års lag. Det karakteristiska draget i dessa äldre regler var, att
den dödes blodsfränder alltid voro hans arvingar. Det spelade icke
någon roll, i huru avlägset led blodsfränderna stode eller huru
främmande den döde stått till dem. Däremot gåvo de äldre arvsreglerna
icke någon arvsrätt åt den dödes make, om denne ej tilläventyrs var
släkt med den döde. och staten ägde rätt till arv (s. k. danaarv) blott
om den döde fullständigt saknade släktingar.
Det är på dessa punkter, den nya arvslagstiftningen framförallt
gripit in. Dess ledande grundsats är att skjuta undan den dödes
blodsfränder till förmån för hans make och för staten.
Enligt den äldre rätten delades makars bo vid enderas död så,
att viss egendom (i regel fast egendom, som maken ärvt eller före
äktenskapet förvärvat) tillades den efterlevande maken eller den döde
makens arvingar såsom enskild egendom, varefter resten såsom giftorätt
skiftades lika mellan den efterlevande maken och den döde makens
arvingar. Antag, att mannen var död och att i boet fanns egendom
till 4,000 kr:s värde; antag vidare, att mannens arvingar erhöllo
egendom till 1,000 kr:s värde såsom enskild egendom men att hustrun ej
hade rätt till dylik egendom. Hustrun erhöll då egendom för 1,500 kr.,
men den övriga egendomen tillföll mannens blodsfränder eller blev
danaarv. I dessa stadganden gjordes vittgående ändringar i samband
med den nya giftermålsbalkens antagande 1920. Begreppet enskild
egendom fick i fråga om alla äktenskap, som ingåtts efter den 1 januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
