Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1929—30 av Bertil Nyström - 1. Olika löneläge inom jordbruk och industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genomsnitti. 1913 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929
levnadskostn. 100 225 261 269 241 195 177 174 176 172 171 171 169
fpr år o.
lone-l arb 100 200 256 294 271 208 202 211 216 220 224 220 231
ink’ Ipr.tim. 100 213 233 368 363 263 250 255 263 265 268 272 278
reallön (pr år) 100 89 98 109 112 107 114 121 123 128 131 129 137
Det framgår härav, att ända t. o. m. år 1919 lönestegringen var mindre
än levnadskostnadsökningen, men att därefter förhållandet blivit det
motsatta. Under 1929 hade arbetarens årsinkomst 30—40 o/0 högre
köpkraft, i livsförnödenheter räknat, än vid tiden före krigsutbrottet. Oaktat
den förkortade arbetstiden har sålunda den svenska
industriarbetarklassens reallön och därigenom dess levnadsstandard i genomsnitt höjts
betydligt i jämförelse med förhållandena före kriget, en iakttagelse, som
även gjorts i Norge, Danmark och Förenta staterna. I Finland,
Tyskland, England m. fl. europeiska länder synes reallönen ha ökats väsentligt
mindre. Räknar man icke med årslön utan med timlön, kommer man
för Sveriges del till en högre siffra för arbetskraftens fördyring,
nämligen c:a 60 o/0 per »arbetsprestation». Att lönenivån i Sverige ligger
högre än i nästan alla andra europeiska länder innebär givetvis en
belastning på näringslivet. Det har emellertid visat sig möjligt att uppväga
denna genom rationellare drift och ökad produktion per arbetare. I den
härigenom åstadkomna minskningen av arbetskostnaden perproduktenhet
ligger den viktigaste förklaringsgrunden till det hittillsvarande i stort sett
gynnsamma läget inom vår industri och ej minst inom vår exportindustri.
Löneförhållandena variera emellertid efter levnadskostnadernas
höjd å olika orter och de särskilda industrigrenarnas större eller mindre
betalningsförmåga. Medan i Stockholm gängse timlön för manliga
arbetare uppskattas till i genomsnitt I.to kr., understiger timpenningen
vid landsbygdens industriföretag ofta 1 kr. Och under det att de med
utlandets konkurrens kämpande exportindustrierna betalade en
medeltimlön av l.is kr., stiger samma medeltal till 1.34 kr. för
byggnadsverksamhet, bagerirörelse, tryckerier och andra skyddade
hemmamarknads-industrier, sålunda en skillnad av c:a 15 o/o.
Löner och levnadskostnader för industriarbetare åren
1913—1929.
1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 192G 1927 1928 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
