- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
19

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ig —

han kan och säga att frestelsen kommer af oss själfva.
När nådig herrn får se alla de komedier, bållhus,
hemliga församlingar och annat trolltyg, hvarmed folket
här hvarje natt sysselsätter sig, men som försvinna på
ljusa dagen, ska’ han säkert gifva gamle Lars rätt.»

»Det tviflar jag på. Men hvarför väsnades de där
borta i gathörnet?»

»De äro konstiga hästar, de gröne — säger
ordspråket. De hade väl icke fått nog af sitt fåfängliga
kringlöpande. Kanske hade det varit någon soteld i
närheten — eller hade beslagskarlarne lagt beslag på
någon underviktig kringla, fasttagit en skamlös åkare
eller kringklappat någon ovettig roddarkäring. — Min
unge herre ska’ veta», tillade han, i det han med ett
själfbelåtet leende strök upp sina yfviga, gråsprängda
knäfvelbårar, »att sen trettio år tillbaka — i salig
generalens tid — då jag fick nog af att se all deras afvoghet
och illvilja mot Stenbocken, känner gamle Lars sitt
stockholmsfolk.»

»De fingo maka sig vackert åt sidan för våra plitar.»

»Ja, vi voro sura för dem som rönnbären för
räfven», sade Lars grinande. »Men de bitas inte riktigt,
ska’ nådig herrn veta, vid dagsljus.»

Lars började nu en lång historia om huru han en
gång varit utsatt för pöbelns raseri på Hötorget för
trettio år sedan. Hans herre, som emellertid vid första
antydningen kände igen hvart det skulle bära, gaf icke
akt på hans prat, utan började i stället att med nyfiken
uppmärksamhet betrakta de gammaldags, smutsgrå
byggnader, hvilka med sina höga och smala
trapp-gaflar bildade husraderna långs den krokiga gatan,
hvilken snarare gaf intrycket af en djup fästningsgraf
med mörka, tvära branter än af den förnämsta gatan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free