- 78 - tankar. Kungsträdgården, då liksom nu den förnäma världens mötesplats, sträckte sig denna tid från Hamngatan icke längre ned än till Arsenalsgatan, söder om hvilken den gamla arsenalsbyggnaden sträckte sina tornspiror. En hög tegelmur, på hvilken funnos några större portar, inneslöt honom på alla sidor. Det var mycket folk denna afton samladt i de breda alléerna, hvilka just började ikläda sig den första sommargrönskan. En nyligen uppsatt byst af konungen i hvit marmor samt fyra kastanjeträd, som han själf med egen hand planterat och hvilka sades vara de första som växte på svensk jord, voro också något nytt att se, som icke erbjöds alla dagar. »Hvilken lycka att se min nådiga friherrinna så pass återställd efter det ledsamma äfventyret i går afton», sade Meijersdorff, i det han gjorde sin allra sirligaste komplimang. »Min vän här och jag hafva nyss talat om den ringa politesse som folket i vår vackra hufvudstad vid sådana tillfällen lägger i dagen.» »Ack, min baron, ni är för god som bryr er för en sådan bagatell», svarade den tilltalade småleende. — »Jag har icke skänkt ett ögonblicks uppmärksamhet däråt. Min dotter blef något illamående, det är allt.» — »Det var blott en liten stund i går afton, mamma. För öfrigt är det icke första gången som friherrinnan von Buddenbrock varit utsatt för stockholmspöbelns okynne. Själfva namnet tyckes innebära något tilldragande för dessa snickare och slaktare, herredagsmän och hvad de allt heta, som eder dumma politik församlar i vår vackra hufvudstad. Kusin Lagercrantz har dock styrt om att de denna gång icke lekte sin sabbat förgäfves.» »Och den stackars gossen», inföll nu dottern, i det