— 79 — hon nedslog ögonen för Laformes mönstrande blickar »som man beskyllde vår kusk att hafva kört öfver, har min mor skaffat en plats hos franske ministern såsom stekgosse. — Han var icke alls sårad.» »Ja, Ulrika har verkligen intresserat sig för den där lille vagabonden», återtog den förra, vändande sig mot Laforme. »Hon kan helt säkert berätta ännu närmare detaljer om sin nyaste eröfring.» Hon mottog, under det hon yttrade dessa ord, Meijersdorffs artigt framräckta arm, för att sluta sig till skaran af de promenerande. * * * Svenske hade undergått en stor förändring till sin yttre människa, tack vare hans nye väns råd och anvisningar. Då han lämnade slottet, hade denne nämligen följt med honom till Norrbro, där han fick utbyta sin illa medfarna hatt mot en ny och köpa sig modärnare gehäng och nya kastorhandskar. Under tiden underhöll han honom med en redogörelse för ställningar och förhållanden inom hufvudstaden och hofvet. Samtalet hade äfven rört Finland och det väntade kriget, hvarunder Buddenbrock försäkrat, att Svenske helt visst skulle blifva hjärtligt välkommen hos hans far, generalen, hvilken många gånger talat om den gamle krigskamraten, öfverste Svenske. Under det de följdes åt till Kungsträdgården, intresserade sig Svenske mycket för att få veta något närmare om de kavaljerer, med hvilka han under förmiddagen råkat i strid. Buddenbrock kunde gifva honom besked. »Baron Meijersdorff var en sprätthök och slagskämpe af första ordningen. I synnerhet då det gällde att visa sin öfverlägsenhet öfver fegheten