Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137
»Sedan den där fatala aftonen, du minnes, då han
moquerade sig öfver mitt yttrande, att han kunde göra
sina romanresor med sina galanter ända intill hjärtat
af Chatelet i Paris, blott han upphörde att skänka
Ulrika sin höga uppmärksamhet, har han flere gånger
sagt, att han aldrig skulle glömma en sådan
förolämpning.»
»Det är olikt honom att länge trifvas med dåliga
tankar mot sin omgifning. Han var ju mycket nådig
mot Henrik innan han for.»
»Blott några skämtsamma ord och ett vänligt
handslag, då Henrik förklarade på hans fråga, om han
vågade gifva sig ut på sjön under en så stormig och
mörk natt, att han ville trotsa hvarje oväder, när han
finge den nåden att öfverbringa Hans Maj:ts order till
trupperna att hålla sig redo för att tåga mot gränsen.»
»Blott min man, generalen, ville vara så obligeant
och slå dessa välsignade ryssar »en granda bataille»,
tillade hon tankfullt, »skulle jag vilja bjuda både Hans
Majestät och hela dess hessiska anhang på kalas.»
»Ja, och om jag vore karl», inföll fröken Liewen
lidelsefullt, i det hon fäste sina blixtrande ögon på sin
vän, »jag skulle gå till fots genom snödrifvorna ända
till Finland för att få deltaga i nederlaget på dessa
ryssar.»
»Inte sant! Våra krigskrokader voro ju
förtjusande på sista assembléen», återtog hon, i det hon
kokett vände en liten bandros mot friherrinnan. »Så
intagande flickor som Ulrika borde förmå alla mössor
att lämna fanan.»
»Ah, mon amie, tala icke om Ulrika!» svarade
friherrinnan med en min, som på samma gång utvisade
trötthet och likgiltighet. »Hon är ju icke mäktig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
