- I5S - sammetstäcken. Här hade musiken, bestående af pukor, trumpeter och flöjter, sin plats. Själfva salen slutligen, hvilken upplystes af skenet från störa, mångarmade silfverljuskronor, var klädd med tapeter i skiftande färger. Här hade de inbjudna åskådarne intagit sina platser på de utsatta bänkraderna. Nu kommer festtåget! Vid en på samma gång liflig och skrällande musik inträder den kungliga cor-tègen, företrädd af romerska riddare i stora allonge-peruker och nätta spatservärjor, samt slutande med ett led af till morianer utklädda flickor i korta styf-kjortlar, bärande soltjädrar i händerna. Under åskådames underdåniga bugningar delar sig festtåget på båda sidor om de kungliga personenia, som taga plats längst fram i salen, och konungen gifver tecken till festens öppnande. — Först höres en ensam flöjt uppstämma några klagande toner, under det att det blå förhänget långsamt höjer sig, blottande för åskådaren ett leende landskap med djupblå, klar himmel, sollysta fält och gula orangelundar. I förgrunden hvila Bacchus och Pomona på en bädd af blommor och murgröna. Musiken tilltager så småningom i styrka. Äfven den smattrande trumpeten blandar sina ljud med de klagande flöjterna. Ändtligen vakna de slumrande gudamänniskorna till lif och se sig undrande omkring åt alla sidor öfver den lysande syn, som möter deras blickar. De skynda sig till Olympen för att omtala för Mars och Venus hvad skönt jorden nu åter synes framalstra i gudarnes förra boning, det gamla Manhem. Så falla pukorna in. Ett tungt rassel och dån höres närma sig bakom scenen. En vagn, skimrande af guld och glittrande stenar, inskjutes af en skara