— 159 — slafvar, hvilka hållas fångna med rosenkedjor af sköna cupidoner. Ofvanpå vagnen hvilar en underbart skön kvinna. Det är Venus, som håller den stridslystne Mars bunden i sina rosenkedjor. Där hon far fram, väcker ett blomsterregn till lif, alla de »tillåtna lustbarheter», som den fredssälle kung Fredriks lyckliga regering för med sig. En allmän hänryckning griper åskådarne. Ett så storartadt och på samma gång djuptänkt skådespel har icke varit gifvet sedan Stanislaus Leczinsky, under de sista krigsåren, gästade hufvudstaden. Man kan icke nog prisa anordningarnas skönhet. Men klingande fanfarer påkalla på nytt uppmärksamheten. Vid tonerna af en munter kontradans inträda Atlas, Europa, Asia, Afrika och Amerika och omgifva gudinnans vagn. I fonden höjer sig på en molnsky det svenska riksvapnet, uppburet af tvänne lejon, af hvilka det ena, såsom den tidens krönike-skrifvare berätta, »kastade oräkneliga nådeblickar öfver land och vatten medan det andra ljungade med sir.a kringstrålande ögon mot fienden». Nu höll musiken upp och Venus deklamerar: "I)iuat> £aro! roar i ftrib, Pung JccbviP är i fribeit, tjiuab vfrcbriF är i frib, Pung <£aro[ ujar i firtbcii tEu maflös förning <IarI i fjä[froa fejbeii roar 3 frih Pung JrebriP botf fin tiPe i(fc t]ar. Kung £arl ben tolfte roar i al[a frig ben ftörfle ijroab är bä uti frib Pung JreberiP ben förftc? £>aus älber, tüisf|ct o cl] [|atis öycjb famt bjä[tcmob De roittua att (jan ocf ej rörs af fämrc blob — 23Iott Pommg "Caro[s namn Punb1 faguab mcb fig föra, Kung ^frcbriP äfroeuroäl bet faimua mäPtar göra. E;o uiibrar bä om ini all räbfla från og ftä Här rot beg föbftofcft liieb roörbitab ffiba fä