— I7i — »En ringa önskan», svarade denne, i det han upptog sin briljanterade snusdosa. — »Men nys nu ej för högt — vår vackra granne kunde tro att kanonerna redan hördes från S:t Petersburg. Men se, dar kommer fröken Liewen från de inre rummen — gif akt på med hvilken förtjusande doux-sourir hon vänder sig mot den danske ambassadören. — Och en sådan coiffure!» »Allas vår Laforme passar icke på sin hönsome-lette — men den är nog redan något vidbränd... Nej, där är han ju! Så viktig han ser ut — helt visst någon ny möss-intrig.» »Hvem är vår vackra frökens celadon i dag?» återtog Bonde efter en stund, då Ulrika, förd af Svenske, passerade dem förbi. »Se med hvilken viktig min Laforme närmar sig dem. Men, mon Dieu, den andre slår icke Chamade vid första anfallet. — Ah, min junker, vore det någon annan än vår godmodige vän, hade ni säkert att vänfa er ett godt värjstyng innan morgonen.» :>Det synes vara en allvarligare courtoisie i fråga. — Mannen är en djärf best, som vågar att rusa mellan vargen och fåret.» »En haltande liknelse — Meijersdorff varg, eh bien! — men flickan ett får? — Se med hvilken grace hon for sitt vackra hufvud. — Men à propos vargar», »tror mon ami att vår store politiker där borta skall äga mod att genomdrifva kriget?» » Kanslipresidenten ?» »Ja visst.» »Gyllenborg går aldrig öfver Rubicon i någon fråga — men låtom oss lämna plats för de unga tu och i stället utforska hvad kanslipresidenten kan hafva