Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- ^47 —
»Nu var det bestämdt någon som öppnade
bakporten», afbröt han sig, i det han ryckte till.
»I dag är du då riktigt konstig i sinnet, min
vän», sade mor Katrina med en sträng, högtidlig ton,
»men det är icke godt att tala om gastar så här sent
på kvällen. Vi behöfva dem icke häller för att väckas
till tron; ty det står skrifvet att vi äga Guds rena
ord, hvilket upptäcker vårt sinne och visar oss vårt
invärtes fördärf i allehanda lärdomar och förmaningar
i Kristi sinne och heliga förlossning, och visar oss
huru vi skola lefva i och genom den heliga anda, som
är vår arfspant och insegel, huru vi skola bortlägga
det onda och förnyas till det goda och...»
»Ta, ta, ta», afbröt åldermannen, alltmera
orolig. Ȁr du framme nu igen med dina Dippelska
villomeningar?»
Detta var en för djup förolämpning.
»Liksom det vore villomeningar», utbrast hon med
flammande blickar, »att icke, som mången, falskeligen
inbilla sig saligheten, utan söka honom i en lefvande
tro och ett sannfärdigt väsen och...»
»Men, se där är ändtligen vår högvördige biskop»,
afbröt henne åldermannen, som hela tiden haft blicken
fäst neråt trappan, då han varseblef denne senare i
portgången och skyndade sig att välkomna honom.
»Har förgäfves väntat där ute», sade biskopen,
innan han svarade på åldermannens hälsning, »och
misstänkte nästan, då jag icke såg något tecken, att
hela sammankomsten blifvit uppskjuten.»
»Icke något tecken?» inföll åldermannen, mållös af
häpnad. »Jag har ju vaktat det hela aftonen. —
Nedtaget?»
Liksom ett ljus plötsligt gått upp för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
