— 273 — uppvecklade försiktigt sina spetsmanschetter samt började fingra på sin spatserväija. »Garde à vous, din tölp», utropade han, då de anryckandes steg hördes utanför dörren. »Annars ska' jag, ma foi, lära dig savoir vivre.» »Akta sig herre, ni kunde mjöla ner er fram såsom ni är bak», sade Lars grinande, utan att flytta sig ur stället. Det torde vara ovisst om Laforme verkligen vågat draga blankt, ehuru han efteråt bedyrade för sina vänner att han till svar på detta fräcka tilltal gifvit den oförskämde tölpen en coup af sin klinga, ty i detta för hans reputation så kritiska ögonblick inrusade en talrik skara lakejer och kuskar, väpnad med käppar och andra primitiva stridsverktyg. Lars hade säkerligen icke kommit helskinnad ur deras klor om icke, just som den stora utkörelseprocessen skulle försiggå, Meijersdorff visat sig i dörren och med glädjestrålande ögon förkunnat den glada nyheten att kriget mot Ryssland ändtligen var förklaradt. Under den allmänna hänryckning, som följde på detta meddelande, fann Lars klokast att smyga sig ut. Nyheten om krigsförklaringen spred sig med stor hastighet i staden. Öfverallt vardt det ett vimmel af glada människor. Alla kaffehus och källare voro üfverfulla. Man trängdes otroligt i de smutsiga lokalenia och höll tålmodigt till godo med det dåligaste vinet, i yran af att få fira en så glad dag. Det talades inte om annat än hämnd på ryssen. De yngre af adeln lade i dagen sina fosterländska tänkesätt genom att ströfva gatorna omkring i patruller till häst och fot, för att näpsa, såsom det hette, Cnrl SvMikr. IS