- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
278

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 278 -

som stungo honom. I skrikon högt om svensk
tapperhet och svensk klokhet, men tänken I icke på att
de män i forna tider, hvilka gifvit eder rätt att tala
härom, icke glömde det medel, utan hvilket ingen
nationel kraft finnes, intet storverk kan genomföras,
ingen utveckling af samhället tryggas: arbetet? Och
hvar finnen I spåren efter det trägna och planmässiga
arbetet, som ensamt är i stånd att sofra jordmånen för
de stora männen och göra det möjligt för dem att
utföra de stora gärningarna? Ingenstädes, endast
svindlande luftslott, bottenlösa beräkningar — och med dem
kan fuller ingen ny gränssten läggas vid Nevan.»

Men bullret och ropen på votering öfverröstade
honom. Och tvärt emot lag och heder anklagades han
för att hafva plägat umgänge med främmande lands
ministrar. Rädslan för ett segare motstånd från
mösspartiets sida afhöll visserligen för ögonblicket hans
motståndare att fordra hans inställelse för
förräderikommissionen; men hans politiska anseende var
minskadt. Utpekad såsom en landsförrädare, tvangs han
af skammen att lämna öfverläggningen. Det var
minnet af denna strid, som gång efter annan vaknade upp
i hans sinne med förnyad styrka.

»Abels blod ropar efter hämnd och i Herrens hand
står vår hjälp och vår tröst», yttrade han halfhögt.
»Ja, du sade så, Coyet. Ditt folk skall ock inom kort
utgjuta strömmar af blod och pröfva de svärd, som
du föraktfullt påstod darrade som ett ruskande löf.
— Men i Herrens hand står vår hjälp och låtom
oss därför hålla oss till honom... Hur länge skall det
då dröja», utbrast han häftigare, i det han reste sig,
»innan folkens öden skola hvila på fastare grund än
på blodiga svärdspetsar? — När skall människolif och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free