— 322 — skap och gjort honom ännu mera misstänksam. Hans tvekan varade likväl endast några ögonblick. »Ni borde verkligen ha fördrag, go' herrar», sade han med allvarlig ton i det han reste sig, »att inkomma med sådana rapporter. De sätta endast skräck i folket och betaga dem det första modet och hurtigheten... I alla händelser bören X eftertänka att en svensk är minst lika god som tio ryssar. Af alla våra kunskaparc och andra omständigheter», fortfor han, då de andre tycktes instämma i hans åsikt, »hafva vi ju för öfrigt den säkra underrättelsen att ryssen är mycket rädd för oss, och därför för närvarande ej vet sig någon utväg. Det är snarare att tro att han icke attackerar oss alls, om vi icke attackera honom.» Härmed slutade förhöret. Under hela tiden, som det pågick, hade generalen gång efter annan med särskildt intresse synts betrakta Svenskes anlete. Sedan spejarne aflägsnat sig, kallade han honom till sig. »Ar min unge vän säker på», frågade han i sträng ton, »att det brefvet, som jag fick af honom, verkligen är af hans majestäts egen hand?» »Jag mottog det själf af kungen», sade Svenske förvånad. »Min unge vän», tillade han med ett egendomligt leende, i det han vände honom ryggen, »har fått ett godt härberge hos rådman Tillman, efter hvad jag hört. Det skadar dock aldrig att vara försiktig.» Det var tydligt att en omkastning inträdt i fråga om generalens uppfattning om honom. Men orsaken? När han kom ut i kansliet, hörde han ej längre talas om att han skulle sändas ut på någon längre ridtur. Han skulle stå till kommendantens förfogande, i