Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3^3 —
händelse att något fientligt spordes på gränsen. Detta
var allt han fick veta.
Medan han som bäst grubblade öfver denna
händelse, kom Henrik emot honom. »Du bör nästa gång
bättre so efter dina bref», sade han. »Se här. Det
bref, du lämnade min far, är falskt.»
Nu steg Svenskes förvåning öfver alla gränser.
Hur skulle han förklara detta? Han såg nu själf att det
icke var samma bref, som han haft dagen förut, och
dock voro sigillet och kuvertet desamma.
»Min far ville sätta dig i arrest såsom spion»,
fortsatte den förre, »men jag tog ditt försvar, och
denna gången går du fri. I högkvarteret kommer du
emellertid icke ... Här måste man hafva både sina
ögon och öron öppna», fortfor han, då Svenske bedy
råde sin oskuld. »Farväl nu till härnäst!»
Generalen hade stigit till häst och Svenske fick
icke tillfälle att göra några vidare frågor.
»Hälsa borgerskapet», sade generalen åt
kommendanten med ett småleende, i det han ordnade tyglarna,
»att nu kunna kvinnfolken lugnt kläda af sig om
aftnarna, ty från denna sidan lär ingen fara vara att
förvänta.»
Öfverste Willebrand svarade icke. Men när
generalen aflägsnat sig stod han kvar på samma ställe, en
lång stund sedan den bortilande ryttarskaran försvunnit.
»Ingen fara å färde?» mumlade han för sig själf.
»Men det förstås, de som höra till partiet bekymra sig
föga efter folk och fästningar. Kan tro, go’ herrar,
en svensk mot tio ryssar! — Alldeles som i salig
kungens tid ... fanden själf måtte hålla stången mot tio
af de röda kosackerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
