Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3^9 —
öfver både parentes och nativitas och endast stjälpte
ur ett ölstop på grafven och skref i botten af
detsamma: educatio, conjugium et vita.»
»Det gällde icke dina timmerstockar, och då kan
min herre vara tyst», röt majoren, då de öfrige
inföllo i kaptenens skratt.
»Timmerstockarna trodde jag annars hörde till
brors hemliga sportler.»
»Och dem har icke hvarje sprätthök rätt att
skrifva sig på näsan», skrek majoren, allt ursinnigare.
»Skock tunnor attan, bror Krabbe», inföll nu
rådmannen med hög röst, i det han reste sig upp från
sin stol, för att göra sig bättre hörd, »vår vän
kaptenen talade ju icke ett enda ord om höga öfverhetens
bränsle, och icke häller så vidt jag kunde förstå om
de timmerstockar som vi alla veta att kära bror själf
brukar draga på, då han fått smaka på en god klunk
starköl.»
Detta sätt att afleda samtalet uppväckte mycken
munterhet bland de öfriga gästerna, och majoren, som
icke gärna kunde neka till möjligheten af detta
påståendes riktighet, tog förklaringen för god, sedan han
till yttermera visso hört den upprepas ett par gånger.
Allt sedan han på ett så mystiskt sätt tilltalats
af kaptenen, hade Svenske afhållit sig från att deltaga
i samtalet. Förlusten af kungens bref gjorde honom
för öfrigt icke böjd att lyssna till de andres skämt.
Han hade hoppats att fä beröm för sin snabba färd
och redan från första stunden vinna generalens
välvilja. Och i stället hade han kommit fram som en
dummerjöns, hvilken hade en väns borgen att tacka
för att han icke genast fängslats.
Förmodligen funno sig hans grannar vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
