- 3^8 - att den måttligaste sparf kunnat hungra ihjäl endast genom att flyga öfver byarna.» »Ja, Gud nåde oss för stora ofreden», inföll husmodem — som hittills moltegat, utom då hon förmanat sin dotter att sitta rak vid bordet och inte spilla på den nya kornlärftsduken eller det rara kalminklifstyc-ket. — »Det var icke mer folk kvar i min hembygd än att då gudstjänsten skulle hållas en söndag, flög en orrhöna upp ur predikstolen just då prästen skulle dit upp för att börja sin predikan.» »Ja, det är sant», inföll rådmannen, »för detsamma hörde jag i (jör på Sibbo vintermarknad af en trovärdig karl från den nejden. -— Men förse er nu, go' herrar», tillade han med en förtrolig blinkning åt det håll där Svenske satt, »af portugisvinet. — Man kan inte så noga veta hvad morgondagen för med sig. »Præsens est certior hora», svarade pastorn, som ändtligen lyckats svälja den sista klänetten. »Det är: kommande stund är oviss eller: blott den närvarande timmen är tillförlitlig, eller ännu bättre: Horæ non ulli similis producitur hora, det är: ingen dag är lik den andra eller :..» »Skam ta den som spottar i glaset, ty han får intet mer», skrattade majoren, plirande med ögonen. »Ett förböfladt bra bibelspråk! Icke för det min utslitna kastorhatt är värd så mycket som ett ruttet lingon, men jag skulle ändock vilja hålla upp den mot alla mäster Jobst Doblins och Mårten Ströfvings timmerstockar, att min högvällärde van tänker fortare än en häst äter hafre ...» »Nu vill Krabbe ställa sig in för en vacker likpredikan», inföll kaptenen med ett försmädligt ögonkast. — »Jag skulle därför föreslå att man hoppade