— 362 — »Ha ni hört att ryssen tagit hela Finland», sade den okände. »Hm!» »Och att vi snart kunna vänta hans galejor pä strömmen.» I ett nu for perukmakaren upp från stolen, och hade icke slaktar Flåberg gripit tag i hans rockskört och med andra handen i Smedmans peruk, hade säkerligen båda två räddat sig genom dörren innan någon hunnit blinka. Nu måste de stanna kvar. »Inte ska' ni bli vettskrämàa för så'nt prat», skrek slaktaren. Ha ni hört talas om skepparlögner? Nej, nu bjuder jag på ett stop till om perukmakaren sjunger sin nya visa.» Flåberg hade en egen förmåga att få de bägge andra under sin lydnad och perukmakaren började, ehuru ovilligt, att stämma upp sin låt: "(Sarbesßosfcu' all, I]aftua E[jä[pt pä fall Sroca laub odj riPe. Sparat lif od] blot), uiifat ringa niob fpelat gäc? för a[la cysfar odj förtjänt blÄ päfelysfar. lUi oc¥ ganffa fanut, ha o(j I;är befallt att er' bater warit ftätta. ^aft uti u>är ftab, 3 pä roaPtparab efter manligheten fprätta. Zläfau l]ogt i roäbret, fafräii rät>ö om läbre 3 pä Caftenl|of et fätta. (Dcb af frouaus pung, foin ej mer är tung £öra tomma magar mätta. öorgargosfar blä, join I;ar luft att (lä om bet en gäng ffiuuet gäller, £dt ofj a[lif]op,