— 372 — såsom bröderna Silfverschöld, Stjerneld, öfverste Ollonberg, Marks von "Wurtemberg, Wurt, Ruuth m. fl. »Stora nyheter i Gazette d'Altona», sade Lagercrantz, sedan man en stund talat om likgiltiga ämnen. — »Cumberland är i fallande.» »England är matt», sade Ollonberg. »Lumpna 75,000 pund i ett för allt till röstvärfning för förverkligandet af de hessiska planerna.» »Hessen är vida farligare», inföll Schulenberg, som af hämnd för den uteblifna pensionen nu mera arbetade af alla krafter mot den hessiske tronkandidaten. »Må England hitsända hela sin skattkammare», återtog Lagercrantz, utan att fästa sig vid afbrottet, »hvad betyder det? — När Birkenfeld icke längre kan drifvas fram, återstår endast Eutin och Ryssland och den förres utväljande torde förr eller senare varda ett conditio sine qua non för Finlands återlämnande.» »Må Hessen gäma komma», inföll Björnberg med hetta, »och låt mans äfven England skicka hit öfver sina 40,000 man advokater, vi skola nog veta plädera questio quo modo, så att hessaren skall finna det både varmare och lugnare där han nu är.» »Enligt min mening», sade Lagercrantz, »är det blott dansken som är farlig. Griiner är ett slipadt hufvud och har skaffat sig ganska god reda på våra förehafvanden.» »När man, som han, går kjortelvägen, kommer man långt», sade Björnberg i föraktlig ton. »Det har jag alltid sagt. — En dam kan verka både med tårar och vackra ord... jag känner till det där af gammalt.» »Det minns äfven jag, ma foi», inföll Meijersdorff skrattande, »vackra Cecilia på Lorensberg—?»